Den där känslan...

Jag sitter på spinningcykeln. Anna sätter på sig sitt head-set - dags att börja svettas.

Jag har en krypande känsla av att jag glömt något. Jag tittar ner. Jag har spinningskor på fötterna. Och byxorna sitter nog åt rätt håll denna gång (i tisdags gick byxorna underligt högt över magen tyckte jag och jag upptäckte efter passet att de satt bak-och-fram).

Plötsligt slår det mig. Jag inser att jag glömt ställa P-skivan. Och Huddinge som har galaxens mest effektiva P-vakter... Avbryta ett höjdarspinningpass vill jag inte. Så jag hoppas på tur, omfokuserar och kör hårt.

Jag torkar snabbt av cykeln och bestämmer mig för att inte köra core-passet jag bokat. Inte värt att riskera en P-bot för. Det visar sig vara fel beslut, för jag hade inte tur. Under vindrutetorkaren sitter redan en sådan där smal gul remsa som man inte ser förrän man tittar noga. Fyrahundrafemtio kronor.

Att ställa P-skivan är näst intill en automatiserad handling när jag kommer till Huddingehallen. Kanske missade jag idag för att jag kom från ett annat håll (Södertälje) och tänkte på kroppar. Plasticerade kroppar. Donerade till Body Worlds och utställda på Tom Tits. Jag tittar och fascineras. Tillsammans med Ingmarie och hennes Anders. En utställning som rekommenderas. Jag tittade extra noga på peroneus-senan.