Jag börjar på måndag. Så ska Charlottas bok heta. Charlotta är den senaste i raden av DNs kom-i-formare. Jag har följt hennes blogg lite sporadiskt och nu är hon i mål. Tre månaders omställning.
Jag tror jag förstår vad hon menar med titeln. Den där psykologin som säger att eftersom jag ändå ska skärpa mig med matvanor och träning snart så kan jag lika gärna falla igenom totalt nu. En sista gång liksom. Den mentaliteten gör jag mitt bästa för att inte anamma. Nu när det snart är jul. Nu när det snart är nyår. Och nu när jag har fått smak för sötsaker. Man kan ju ta en knäck eller två. Man kan ju äta lite pepparkaksdeg medan man bakar. Men det finns ju ingen som helst anledning att moffa i sig tills man mår illa för att det snart är nyår och åter dags för sunda vanor. För sunda vanor borde det ju alltid vara dags för. Tänker jag. Sedan äter jag mig lätt illmående på chokladen jag tillverkar praliner av.
Träna behöver jag inte börja med. Det går liksom av sig självt. Men just idag, just denna måndag ser jag som startpunkten för min löpträning (det har ju inte varit så mycket av den träningssorten på sistone) inför Stockholm marathon. Två veckor försenad och fortfarande med lätt ömmande hälsenor.
Ingmarie skrev på facebook att hon är för lat för att börja om - alltså fortsätter hon hela tiden. Inget "jag börjar på måndag" där inte. Det ligger verkligen något i det. Det är mycket lättare att springa när man är tränad för det. Nu har ju jag kompenserat en del med spinning och så (och sprungit lite också), så helt från början känns det inte som. På en måndag ett par veckor innan nyår blev det dryga sju kilometer i snömodd. Fort gick det inte.
Jag tror jag förstår vad hon menar med titeln. Den där psykologin som säger att eftersom jag ändå ska skärpa mig med matvanor och träning snart så kan jag lika gärna falla igenom totalt nu. En sista gång liksom. Den mentaliteten gör jag mitt bästa för att inte anamma. Nu när det snart är jul. Nu när det snart är nyår. Och nu när jag har fått smak för sötsaker. Man kan ju ta en knäck eller två. Man kan ju äta lite pepparkaksdeg medan man bakar. Men det finns ju ingen som helst anledning att moffa i sig tills man mår illa för att det snart är nyår och åter dags för sunda vanor. För sunda vanor borde det ju alltid vara dags för. Tänker jag. Sedan äter jag mig lätt illmående på chokladen jag tillverkar praliner av.
Träna behöver jag inte börja med. Det går liksom av sig självt. Men just idag, just denna måndag ser jag som startpunkten för min löpträning (det har ju inte varit så mycket av den träningssorten på sistone) inför Stockholm marathon. Två veckor försenad och fortfarande med lätt ömmande hälsenor.
Ingmarie skrev på facebook att hon är för lat för att börja om - alltså fortsätter hon hela tiden. Inget "jag börjar på måndag" där inte. Det ligger verkligen något i det. Det är mycket lättare att springa när man är tränad för det. Nu har ju jag kompenserat en del med spinning och så (och sprungit lite också), så helt från början känns det inte som. På en måndag ett par veckor innan nyår blev det dryga sju kilometer i snömodd. Fort gick det inte.
hehe. Nej jag får inte låta latmasken ta över för då är det tok-kört för mig. ;-) Dessutom är det MYCKET jobbigare att börja om än att hålla på. Fredag? :-)
SvaraRaderaDen sista tiden har det slunkit ner onyttigheter som pepparkaksdeg och godis här med :-). Det är så svårt att låta bli.
SvaraRaderaMitt problem är att jag hittills har tränat ganska mycket och då tänker jag "ja, men jag har sprungit ett långpass på 20 km, då kan jag äta lite godis...." :-).
Så tänker jag ofta :-).
Samma här :). I alltför hög grad tror jag mig kunna unna mig onyttigheter som godis och skräpmat när jag ändå tränar så mycket. Men nu ska det bli ändring på det...eller efter julen :)
SvaraRaderaJag blir bättre och bättre på att inse att bara för att man har ätit tre godiset behöver man inte trettiotre på en gång. När jag var liten tänkte jag nog mer att det är bäst att jag äter nu för man vet aldrig när man får mer :) Nu bet jag att det faktiskt finns oändligt mycket och att jag själv bestämmer när och hur mycket jag vill ha :) Kul att du är på gång!
SvaraRaderaHahaha, vad jag känne rigen mig!
SvaraRaderaIgår var jag helt enkelt TVUNGEN att äta upp hela lagret i Aladdin-asken. Tills det tog slut, och jag blivit illamående... Skjuter även upp min tilltänkta återkomst till löpning. "Väntar på våren" liksom...
Ingmarie, du har så rätt. Jag kommer att tänka på när jag började om efter fotoperationen som kom ganska tätt på barnafödande - det var rätt tungt där ett tag. Men det är länge sedan nu.
SvaraRaderaLennart, så tänker jag också. Det är bara det att det har saknats långpass i år. Märks runt midjan.
Benny, kroppen mår ju inte bra av skräp bara för att den lyckas bränna kalorierna. Tänker jag. Och så äter jag skräp ändå. Ibland i all fall. Underligt.
Andréa, vi har överflöd men beter oss som om det är månader till nästa godisskål. Grottmänniskan i oss? men de hade kanske inte godis :-)
Lisa, förstår hur du tänker med löpningen. Du har ju hållit uppe så länge (och är kanske lite orolig för bakslag också). Men vinterlöpning är fint och man behöver/kan ju inte springa fort.