Jag har ont. På ganska många ställen. Men det är ett skönt "ont" eftersom det kommer sig av träning och eftersom jag vet att det inte är farligt.
Smärta är annars i nästan alla sammanhang en varningssignal. Vår upplevelse av smärtan påverkas och förstärks dessutom av oro för att något är fel. När det gäller träningsvärk finns ju ingen sådan oro - tvärtom, jag vet att den smärtan tyder på att jag gjort något som är bra för min kropp.
Jag har funderat lite på Ingmaries artikel i senaste RW om smärta vid träning och tävling och om hur olika (löpar)stjärnor förhåller sig till den. Jag har kommit fram till att jag nog inte definierar det jag känner när jag kör en tuff intervall eller ett hårt styrkepass som smärta. Mer som obehag. Kanske betyder det att jag inte kör tillräckligt hårt? Långt ifrån lika hårt som stjärnorna - det är klart.
Smärta är annars i nästan alla sammanhang en varningssignal. Vår upplevelse av smärtan påverkas och förstärks dessutom av oro för att något är fel. När det gäller träningsvärk finns ju ingen sådan oro - tvärtom, jag vet att den smärtan tyder på att jag gjort något som är bra för min kropp.
Jag har funderat lite på Ingmaries artikel i senaste RW om smärta vid träning och tävling och om hur olika (löpar)stjärnor förhåller sig till den. Jag har kommit fram till att jag nog inte definierar det jag känner när jag kör en tuff intervall eller ett hårt styrkepass som smärta. Mer som obehag. Kanske betyder det att jag inte kör tillräckligt hårt? Långt ifrån lika hårt som stjärnorna - det är klart.
Jag säger som dig, det gör ju inte ONT-ONT. Mer ömmande obehag-känsla. Samtidigt som det nästan är lite skönt.. Haha!
SvaraRaderaEfter att ha sett söndagens uppgörelse i jägarvila i Mästarnas mästare, och efter att sett Carolina Kluft kräkas efter ett intervallpass vore det nästan fräckt att påstå att det gör ont när man själv tar i. Men jag tycker nog ändå att det gör det. Ont alltså. På riktigt.
SvaraRaderaDet är just det. Många tror det gör "ont" när de blir trötta, och därmed är "farligt", men i själva verket är det mest obehag och helt ofarligt. :-)
SvaraRaderaOch jag tror nog du tar i så det räcker!
Rund, undrar om smärta känns olika för olika människor. Det kan man ju liksom inte veta. Jag har i alla fall en smärttålig och en smärtkänslig dotter - det är klart. Själv ser jag mig som rätt smärttålig.
SvaraRaderaBureborn, ja den jägarvilan... Vilka brudar! De har fött barn :-)
Ingmarie, Fast tror du verkligen att de tror att det är farligt? Det tror inte jag. Men man är ju biologiskt programmerad för att undvika obehag.
Men riktigt "ont" ska det ju inte göra! Det ska vara kräkjobbigt och mjölksyra-svidande, men smärta känns aldrig bra...
SvaraRaderaFast jag tror iofs att jag är en riktig med när det gäller skador och smärta. Jag vill vara helt smärtfri för att springa. Tror till exempel att fröken Ingmarie t.ex ibland har betydligt ondare i sin rygg när hon springer. Men jag vilar vidare...
Fortfarande ont eller bara fullt upp med träningen?
SvaraRaderaHoppas kanslan forsvunnit! Tycker uttrycket ont-ont beskriver det ganska bra. Hoppas du inte har ont-ont....
SvaraRaderaSaknar dina inlägg Anneliten! Kom tillbaka!
SvaraRadera