Vad vi äter och när. Det borde vara självklart. Det borde styras av någon slags instinkt. Att kroppen tydligt säger oss vad den behöver. Och det försöker den nog göra också - det är bara det att vi har slutat lyssna. Eller att vi kanske lyssnar men inte längre förstår. Eller att våra system inte riktigt grejar att styra upp kaoset utifrån de underligheter och det överflöd vi stoppar i oss.
Jag vill äta gott. Jag är inte beredd att göra några större uppoffringar och jag vill absolut inte gå på någon diet. Absolut inte äta enligt ett upplägg någon annan har bestämt. Det låter så trist och tvingande. Men jag vill gärna förstå var mina förbättringspunkter ligger. Vad jag skulle vinna på att förändra (om jag vill). Med målen att må bättre och att tillgodogöra mig träningen bättre.
I april vände jag mig till Fitnesscoachen. Eller Madde. Hon hade inte riktigt den "produkt" jag behövde i sitt utbud men lyhörd som hon är så skapade hon omedelbart ett upplägg som passade mig - och kallade det "kostrapportering". Jag skrev ner vad jag åt, varför jag åt det och när. Jag skrev också ner träningen och hur den kändes. Varje vecka fick jag feed-back. Ibland rätt så tuff sådan. Vilket jag där och då nog förtjänade och behövde. Ibland fick jag läxor...
Vad lärde jag mig då? Jag lärde mig att min näst intill okontrollerbara vrålhunger som ofta kommer vid lunch eller just när jag klivit innanför dörren hemma - efter en lång arbetsdag, ofta beror på för dåliga eller obefintliga mellanmål. En frukt duger inte. Särskilt inte när man tränar.
Jag lärde mig att jag behöver betydligt mer proteiner och grönsaker (och jag som trodde att jag åt massor av grönsaker) än jag faktiskt petar i mig. Att jag behöver äta lagad mat också de dagar jag jobbar hemifrån. Att mackor eller yoghurt och flingor kan tyckas enkla och lockande som lunchalternativ men faktiskt inte är några bra val. För mig.
Jag lärde mig att jag måste planera bättre. Att jag är hyfsat duktig på att planera in träningen, men att jag glömmer att planera in mat på lagom avstånd. Jag glömmer energin som ska göra att jag orkar.
Jag lärde mig (nåja detta visste jag fast jag faktiskt inte anammat det) att jag snabbt behöver få i mig energi efter ett avslutat träningspass. En av de få gånger då snabba kolhydrater är helt på sin plats.
Men framför allt så lärde jag mig äta gröt. Varje morgon. En omvänd mackoman (nåja).
Nu gäller det bara att leva efter allt jag lärt mig. Hur var det nu med gamla hundar?
Jag vill äta gott. Jag är inte beredd att göra några större uppoffringar och jag vill absolut inte gå på någon diet. Absolut inte äta enligt ett upplägg någon annan har bestämt. Det låter så trist och tvingande. Men jag vill gärna förstå var mina förbättringspunkter ligger. Vad jag skulle vinna på att förändra (om jag vill). Med målen att må bättre och att tillgodogöra mig träningen bättre.
I april vände jag mig till Fitnesscoachen. Eller Madde. Hon hade inte riktigt den "produkt" jag behövde i sitt utbud men lyhörd som hon är så skapade hon omedelbart ett upplägg som passade mig - och kallade det "kostrapportering". Jag skrev ner vad jag åt, varför jag åt det och när. Jag skrev också ner träningen och hur den kändes. Varje vecka fick jag feed-back. Ibland rätt så tuff sådan. Vilket jag där och då nog förtjänade och behövde. Ibland fick jag läxor...
Vad lärde jag mig då? Jag lärde mig att min näst intill okontrollerbara vrålhunger som ofta kommer vid lunch eller just när jag klivit innanför dörren hemma - efter en lång arbetsdag, ofta beror på för dåliga eller obefintliga mellanmål. En frukt duger inte. Särskilt inte när man tränar.
Jag lärde mig att jag behöver betydligt mer proteiner och grönsaker (och jag som trodde att jag åt massor av grönsaker) än jag faktiskt petar i mig. Att jag behöver äta lagad mat också de dagar jag jobbar hemifrån. Att mackor eller yoghurt och flingor kan tyckas enkla och lockande som lunchalternativ men faktiskt inte är några bra val. För mig.
Jag lärde mig att jag måste planera bättre. Att jag är hyfsat duktig på att planera in träningen, men att jag glömmer att planera in mat på lagom avstånd. Jag glömmer energin som ska göra att jag orkar.
Jag lärde mig (nåja detta visste jag fast jag faktiskt inte anammat det) att jag snabbt behöver få i mig energi efter ett avslutat träningspass. En av de få gånger då snabba kolhydrater är helt på sin plats.
Men framför allt så lärde jag mig äta gröt. Varje morgon. En omvänd mackoman (nåja).
Nu gäller det bara att leva efter allt jag lärt mig. Hur var det nu med gamla hundar?
:)
SvaraRaderaDe kan lära sig ALLT!
SvaraRaderaSen kan man ju fundera på vad "diet" är. Vi äter ju alla olika slags dieter. :-)
Madde, tack för utmärkt "produkt"
SvaraRaderaIngmarie, du har rätt - vi har ju alla vår diet. Det jag menar med diet är dock att utesluta saker eller väldigt strikt följa scheman. Det tycker jag livet är för kort för (vore förstås något annat om jag var sjukligt fet eller diabetiker eller så).
Läste härom dagen en bok om mat för 4-6-månaders barn och uppåt (nybörjare...) och det var väldigt slående hur okomplicerat det är med mat för de små (praktiken kanske mer komplicerad med teoretiskt). Äter de inte en eller två dagar, kommer de att äta dubbelt så mycket dagen efter det; de verkar liksom reglera sig naturligt. Någonstans går det sen snett och man får för sig att det är tre huvudmål och två-tre mellanmål som gäller. Tänk om vi alla kunde fortsätta gå på den där rena känslan - att äta när vi är hungriga. Ja, inte helt lätt att göra så i vardagsliv så klart; funkar ju inte att t.ex. skolbarn ska äta när de blir hungriga och inte nödvändigtvis när det serveras lunch.
SvaraRaderaJo jag förstod vad du menade. :-)Jag tror dock det gäller att vara lite "strikt" för att slippa t.ex diabetes och fetma.Fast det kanske mer handlar om disciplin. :-)
SvaraRaderaSnorkkis, ja visst är det intressant! SJälv blir jag grymt hungrig dagen efter ett långpass.
SvaraRaderaIngmarie, håller med - man ska inte äta för mycket skräp för då kan man bli sjuk. Men jag känner mig nog inte i riktigt i riskzonen faktiskt.
Intressant... Har ju själv försökt att åtgärda litegrand i min kosthållning, utan fitnesscoach. Mitt bollplank heter istället Nilsson ;) Hehe...
SvaraRadera