Jag tant-lufsar fram genom villakvarteren. Det har börjat skymma lite. I ett hörn står några ynglingar (finns det ordet ens - annat än i tanters vokabulär?) och hänger. Gör sitt bästa för att se tuffa ut. Jag lufsar förbi.
- Får jag springa med dig en bit? En av ynglingarna hoppar ut i gatan och börjar springa bredvid mig.
- Visst... Driver han med mig eller?
- Varför springer du? undrar killen. Han har lockigt hår under den bakåtvända kepan. Lite fjun på överläppen och målbrottsröst.
- För att jag tycker det är skönt och för att det är nyttigt. Bra med kondis liksom.
- Jag behöver ingen kondis för jag brottas.
- Jaha... Men du behöver vara stark.
- Ja det är klart - jag var på gymmet idag.
- Uhum...
- Då cyklade jag i och för sig lite också och det ger ju kondition.
- Ja.
- Hur långt ska du springa?
- Inte så långt idag, 5-6 km kanske.
- Brukar du springa längre? Lite imponerad är han.
- Ja.
- Hur långt brukar du springa?
- Ganska mycket längre.
- Varför gör du inte det idag då?
- För jag har haft lite problem med mitt hjärta.
- MEN! Då ska man väl inte springa heller. VARFÖR gör du det?
- För att jag älskar det.
...
- Och jag älskar brottning. Vart ska du nu?
- Vänster.
- Okej, jag springer rakt fram nu.
- Okej. Tack för sällskapet.
- Hej då.
- Hej då.
- Och du - var rädd om hjärtat.
Åh vilken gullig kille. Inte alls vad jag föreställde mig när jag såg häng-gänget i gathörnet.
- Får jag springa med dig en bit? En av ynglingarna hoppar ut i gatan och börjar springa bredvid mig.
- Visst... Driver han med mig eller?
- Varför springer du? undrar killen. Han har lockigt hår under den bakåtvända kepan. Lite fjun på överläppen och målbrottsröst.
- För att jag tycker det är skönt och för att det är nyttigt. Bra med kondis liksom.
- Jag behöver ingen kondis för jag brottas.
- Jaha... Men du behöver vara stark.
- Ja det är klart - jag var på gymmet idag.
- Uhum...
- Då cyklade jag i och för sig lite också och det ger ju kondition.
- Ja.
- Hur långt ska du springa?
- Inte så långt idag, 5-6 km kanske.
- Brukar du springa längre? Lite imponerad är han.
- Ja.
- Hur långt brukar du springa?
- Ganska mycket längre.
- Varför gör du inte det idag då?
- För jag har haft lite problem med mitt hjärta.
- MEN! Då ska man väl inte springa heller. VARFÖR gör du det?
- För att jag älskar det.
...
- Och jag älskar brottning. Vart ska du nu?
- Vänster.
- Okej, jag springer rakt fram nu.
- Okej. Tack för sällskapet.
- Hej då.
- Hej då.
- Och du - var rädd om hjärtat.
Åh vilken gullig kille. Inte alls vad jag föreställde mig när jag såg häng-gänget i gathörnet.
Bra uttryck - tantlufs! Jag känner själv att jag rätt ofta tantlufsar, och jag har börjat göra det väldigt medvetet. Tror nämligen att det finns en anledning till att de där tanterna runt 60-70 fortfarande springer, till synes utan skador - kolla deras löpsteg! Mitt mål är att om sådär 10 år (japp!) vara en tant som fortfarande lufsar... lycka till med rehabbandet!
SvaraRaderaVi har alla förutfattade meningar. Skönt när man de där gånger blir "motbevisad"! :-)
SvaraRaderaMan blir varm om hjärtat :-)
SvaraRaderaKlart oväntat - och hur gulligt som helst!
SvaraRaderaMen OJ. Ja skenet kan verkligen bedra. Jag blev lite tagen av det här inlägget, underliga saker kan hända när man är ute och springer:)
SvaraRaderaIbland känner man sig nästan lite skamsen när ens fördomar blir motbevisade. Men kul när det händer! Och ganska gulligt :-)
SvaraRaderaLöpning förenar!
SvaraRaderaLomma-Eva, då har vi ungefär samma mål - fortsätta länge. Men lufsa... Jag tycker mer om att springa för för mig är lufsa något som går lite trögt. Men allt ligger väl i definitionen antar jag.
SvaraRaderaRund, visst är det kul att bli motbevisad ibland. I alla fall när det är åt det positiva hållet.
Lisa, :-)
Bureborn, gulligt var precis vad jag tyckte. Sedan sken jag som en sol resten av passet.
Lisa, och jag blev glad av att prata med killen. Sken som en sol resten av rundan.
Malin, ja visst är det lite skämmigt att förvänta sig att killar i den åldern ska vara dryga mot löpartanter. Kanske tänker jag så för att jag inte har söner själv.
Ingmarie, jo det gör den, men just den här killen var ingen löpare :-) Bara en kille som fick ett ryck och vågade prata med en tant på ett snällt sätt inför sina kompisar.