Inställningar

I tidernas begynnelse hade jag en röd, snygg pulsklocka från polar. Till den fanns en manual som angav att jag skulle räkna ut mina pulszoner med utgångspunkt i min ålder. Klockan pep och pep. Jag blev mer och mer frustrerad. Jag insåg inte då att jag inte passade i mallen. Jag insåg inte då att min maxpuls inte stämmer med min ålder. Ganska snart gav jag upp. Jag stängde av pipandet och gjorde som jag ville. Sedan dess har jag aldrig använt puls-pip-funktioner. Inte på någon klocka.

Men nu är situationen en annan. Nu letar jag efter en liknade pip-funktion i min fula gråa, men ack så uppskattade, trotjänare Garmin 405CX. Så att jag kan hålla mig inom min pulsrestriktion utan att behöva titta på klockan var och varannan minut. Så att jag kan springa ett eller annat pass i höstmörkret som gradvis lägger sig över oss. Jag hittar inställningen.

Jag springer. Klockan piper. Ofta. Jag lyder och håller in steget trots att tempot känns rätt lågt. Minsta lilla backe och klockan piper. Minsta lilla pip och jag lyder.

Min inställning just nu är att jag ska hålla mig till min pulsrestriktion. Utmaningen ligger i att kunna springa gradvis lite fortare utan att överskrida doktorns order.

I skogen bakom mitt sörmländska barndomshem ekar pipet från min Garmin.