Det var en gång när söndagar var långpassdagar. Det var en gång när jag kunde springa långt. Det var fyra månader sedan. Tränare Nilsson uppmanar mig till försiktighet. Senor och ligament återuppbyggs långsammare än muskler och flås. Jag lovar Nilsson att låta återuppbyggnaden ta lite tid.
Jag bestämmer mig för ett intermittent pass. Springa och gå växelvis. För att få lite bulk i de fyrtio minuter löpning jag är uppe i. Jag späder ut löpningen med lika mycket gång. Fem minuter av varje. Väl hemma igen har jag avverkat elva kilometer och varit ute i 80 minuter. Kanske inte riktigt ett långpass, men en härlig känsla. På en söndag.
Jag bestämmer mig också för att avsluta min variant av intermittent fasta. Jag sa att jag skulle testa i sex veckor. Sex veckor har gått. Ett par kilo har försvunnit. Frågan är bara om det är muskler eller fett som ramlat av. Jag lyssnar till ett föredrag av Fredrik Paulún. Han dissar 5:2 (inte så konstigt kanske - hans böcker, som han förstås vill sälja, handlar ju om att äta, inte om att inte äta). Det han anför som argument tar ändå lite skruv i min hjärna. IGF-1, som fastan ska sänka, är ju en tillväxtfaktor som bygger muskler. Om man inte har skyhögt IGF-1 från början (vilket man inte har om man äter sunt och tränar enligt Paulún) kanske det inte är så bra att ta ner det?
Så jag är tillbaka i min gamla tro - ordentlig mat lagad av bra råvaror som äts regelbundet i lagom mängd och kryddas med en stor dos motion (låter förstås enklare än vad det är i vanliga livet - idag har jag exempelvis mumsat hembakad banan- och blåbärskaka mest hela dagen). Då mår kroppen bäst. En sådan livsföring säljer kanske inga lösnummer av Aftonbladet, men den är nog klart vettigast.
Jag bestämmer mig för ett intermittent pass. Springa och gå växelvis. För att få lite bulk i de fyrtio minuter löpning jag är uppe i. Jag späder ut löpningen med lika mycket gång. Fem minuter av varje. Väl hemma igen har jag avverkat elva kilometer och varit ute i 80 minuter. Kanske inte riktigt ett långpass, men en härlig känsla. På en söndag.
Jag bestämmer mig också för att avsluta min variant av intermittent fasta. Jag sa att jag skulle testa i sex veckor. Sex veckor har gått. Ett par kilo har försvunnit. Frågan är bara om det är muskler eller fett som ramlat av. Jag lyssnar till ett föredrag av Fredrik Paulún. Han dissar 5:2 (inte så konstigt kanske - hans böcker, som han förstås vill sälja, handlar ju om att äta, inte om att inte äta). Det han anför som argument tar ändå lite skruv i min hjärna. IGF-1, som fastan ska sänka, är ju en tillväxtfaktor som bygger muskler. Om man inte har skyhögt IGF-1 från början (vilket man inte har om man äter sunt och tränar enligt Paulún) kanske det inte är så bra att ta ner det?
Så jag är tillbaka i min gamla tro - ordentlig mat lagad av bra råvaror som äts regelbundet i lagom mängd och kryddas med en stor dos motion (låter förstås enklare än vad det är i vanliga livet - idag har jag exempelvis mumsat hembakad banan- och blåbärskaka mest hela dagen). Då mår kroppen bäst. En sådan livsföring säljer kanske inga lösnummer av Aftonbladet, men den är nog klart vettigast.
Jag tror inte heller på quick-fix. Bättre med sunda, stabila vanor. Man behöver nog inte oroa sig så mkt alls bara man lyssnar p åkroppen, alla fall om man tränar:)
SvaraRaderaPersonligen kör jag 5:2 på mitt eget vis. Nyttigt och normalt i fem dagar. Galet onyttigt i två (på helgen.) Haha
Härligt att läsa att du är på väg tillbaka... Lugnt och fint men målmedvetet!
SvaraRaderaStrunta i fastan och ta fasta på bra mat istället!
Tack för IFG-reflektionen! Har funderat på just det där med 5:2 och träning, men inte orkat leta reda på svaret.
SvaraRaderaJag har varit lite nyfiken på att testa konceptet, men det kändes lite tveksamt. Än mer så nu. Och så var det ju det där med att vara hungrig...jag skulle antagligen driva in omgivning till vansinne.
Lisa, vänta bara tills du passerat 45 :-) Visserligen långt kvar...
SvaraRaderaJanne, tar fasta på bra mat gör jag för det mesta... Trillar dock då och då dit på olater.
Bureborn, jag blir ett monster när jag är hungrig. Men konstigt nog hände det inte under fastedagarna. Tror det kan bero på att blodsockret inte rusar upp och ner. Jag la upp det så att jag inte åt allas på dagen. Däremot åt jag en normal middag med familjen, mer än de förespråkade 500 kcal - för att inte döttrarna skulle märka något. Vill inte ge dem några dumma idéer :-)
Jag tror dina "na" motionsvanor är största förklaringen till att du gått ner några kilo. Den inte bara sätter fart på ämnesomsättningen. På köpet brukar man tänka lite mer på vad/när/hur man äter. :-)
SvaraRaderaIngmarie, jag är helt säker på att jag gick ner av fastan. Viktminskningen var tydligast innan jag började träna, sedan avstannade den lite när jag började - troligen för att jag började återhämta lite av de muskler jag tappat. Jag är också säker på att det inte är bra på sikt att fasta, ens intermittent. Bra mat och motion är nog bäst :-)
SvaraRaderaMina motionsvanor var inte så dåliga när jag inte fick "träna". Jag har verkligen gått jättemycket i sommar. Många timmar varje vecka.
Tyvärr sänker betablockerare metabolismen och det är vanligt att man lägger på sig ett par kilo. Dessa försvann med fastan :-)