Jag lyssnar på "Ett sötare blod" av Ann Fernholm. Disputerad biokemist och vetenskapsjournalist. Hon beskriver blodsocker som den stora boven i diverse sjukdomar. Hon beskriver blodsocker som påskyndare av kroppens åldrande. Allt baserat på vad hon hittar i den vetenskapliga litteraturen. Visst - hon kan ha lagt större tyngd vid den litteratur som stödjer hennes tes, men hon är hela tiden noggrann med att påpeka när evidensen är svaga. Och det är de ofta. För det har gjorts och görs alltför lite forskning på vilken mat vi bör äta för att hålla oss friska. Och vilken mat vi bör äta när vi är sjuka. Skrämmande lite vet vi med säkerhet. Att förändra människors invanda kost, få dem att följa strikta instruktioner under lång tid och sedan mäta förändringar med hänsyn tagen till andra faktorer som förändrats på vägen - det är svårt.
Ann Fernholm hamnar lite för ofta i LCHF-spåret. Det spår som jag brukar hävda är ett enda stort experiment med den egna hälsan. Mättat fett i stora mängder under lång tid tycker jag spontant låter rätt läskigt. Och lite mer kolhydrat än den strikta LCHF-kosten förespråkar bör en fungerande kropp kunna hantera med lätthet. Min slutsats blir återigen att lite av allt och inte för mycket av någonting måste vara det allra bästa. Lagom. Samtidigt tror jag att Ann Fernholm har en poäng i att det socker vi stoppar i våra kroppar med dagens "diet" för ganska många hamnar långt över lagom.
Kortison skruvar metabolismen åt diabeteshållet. Och det finns en uttalad risk att utveckla diabetes under en kortisonbehandling. Alltså är jag extra försiktig med socker (tack Ann Fernholm för lite extra pep i den åttonde veckan i min årslånga kortisonkur). Men att gå så långt som till LCHF... Näe.
(Om man retar sig på konstigt uttal - ibland till oigenkännlighet, av diverse biokemi ska man nog inte välja den inlästa versionen av boken. Det är inte Dr Fernholm själv som läser nämligen...)
Ann Fernholm hamnar lite för ofta i LCHF-spåret. Det spår som jag brukar hävda är ett enda stort experiment med den egna hälsan. Mättat fett i stora mängder under lång tid tycker jag spontant låter rätt läskigt. Och lite mer kolhydrat än den strikta LCHF-kosten förespråkar bör en fungerande kropp kunna hantera med lätthet. Min slutsats blir återigen att lite av allt och inte för mycket av någonting måste vara det allra bästa. Lagom. Samtidigt tror jag att Ann Fernholm har en poäng i att det socker vi stoppar i våra kroppar med dagens "diet" för ganska många hamnar långt över lagom.
Kortison skruvar metabolismen åt diabeteshållet. Och det finns en uttalad risk att utveckla diabetes under en kortisonbehandling. Alltså är jag extra försiktig med socker (tack Ann Fernholm för lite extra pep i den åttonde veckan i min årslånga kortisonkur). Men att gå så långt som till LCHF... Näe.
(Om man retar sig på konstigt uttal - ibland till oigenkännlighet, av diverse biokemi ska man nog inte välja den inlästa versionen av boken. Det är inte Dr Fernholm själv som läser nämligen...)
Hej
SvaraRaderaJa, jag har sedan två år äntligen blivit kvitt min överkonsumtion av vitt socker. Det var inte svårt att sluta när jag väl bestämt mig. Nu är jag väldigt försiktig, jag äter fortfarande mycket kolhydrater men undviker så mycket som möjligt det vita sockret. Jag är glad i sötsaker men de jag stoppar i mig nu har jag gjort själv och jag byter ut allt vitt socker mot rörsocker och farinsocker, inte så hårt raffinerat som det vita strösockret.
Jag är väldigt skeptisk mot LCHF, kan inte vara bra att på sikt att helt utesluta kolhydrater till förmån för fett. Finns det några långtidsstudier ännu?
Nej, en varierad och från alla kostcirkelns delar sammansatt kost är det bästa. Samt att undvika det vita sockret. Jag tycker mig känna stor skillnad i pigghet och energi sedan jag gjorde min lilla omställning.
Dessutom är det ju inte så enkelt att bara för att de kommer fram till ett resultat så är det automatiskt bra för alla. Men vi kan nog med stor säkerhet säga att ingen behöver varken vitt socker, vitt mjöl eller "vanligt" vitt salt. Inte ens vit mjölk kanske..
SvaraRaderaOch LCHF ger jag inte ett skvatt för.Sponsrat och marknadsfört av en stark köttindustri från början till slut. :-( Dessutom är den oerhört osnäll både mot djur och natur...
Nisse, nej det är just det - det finns inga studier på långsiktiga effekter på LCHF. Å andra sidan finns det få långsiktiga och bra koststudier överhuvudtaget. Det tar Ann Fernholm upp som ett problem i sin bok. Något man faktiskt borde göra en satsning på eftersom mat är så pass viktigt för hälsan.
SvaraRaderaIngmarie, Ann Fernholm påpekar flera gånger i boken att vi alla reagerar olika och att en "diet" inte är rätt för alla (hon skriver egentligen inte om dieter eller hur man ska äta - hon refererar forskning utifrån att hon tycker att man gått snett i hur man tolkar de fakta som finns om socker och fett). Det där med det individuella är en av de delar jag tror på. Hon menar bland annat att om man är vältränad och rör mycket på sig så har man byggt en kropp som kan hantera kolhydrater bättre. Vi har förstås genetik i bakgrunden också... Men rent principiellt så kan en person med muskler omsätta socker bättre. Hon är också inne på samma spår som du - att industrin styr väldigt mycket av forskningen och de råd som ges. Nyligen avpoletterades ett par professorer som rådgivare till Livsmedelsverket för att de ansågs jäviga och det är ju ett steg i rätt riktning.
Är också helt inne på din lagom-linje, och tycker alldeles för mycket är alldeles för svart/vitt i dagens kostdebatt. Inte lär det finnas en kostsanning som passar alla kroppar heller. Mer kvalitativ och oberoende forskning tack!
SvaraRaderaBra kvinna verkar det som. :-(
SvaraRaderaIntreassant är det i alla fall!
SvaraRaderaSåg du löpsedlarna dagen efter vi setts förresten? om HFCS (High fructose corn syrup)?
Bureborn, ja mer forskning behövs sannerligen. Och tänk vad pengar och lidande det skulle kunna spara om vi visste mer om mat och hälsa. Förutsatt att folk "lyder" förstås :-)
SvaraRaderaIngmarie, ja, jag gillar henne även om jag inte håller med om allt... Varför ledsen gubbe?
Lisa, ja. Men Ann Fernholm tror inte det amerikanska sockret är farligare. Se hennes blogg som min länk pekar på.