Med posten

Två brev till mig. Det ena lite knöligt och tjockt. Med handskriven adress. Inuti ett litet silverpaket med guldband. Ännu en gång har gulliga Ingmarie skickat mig en present. Ännu en gång har Ingmarie tänkt på mig fast vi inte har setts på ganska länge.

I det lilla paketet ligger ett armband. Med en liten lapp. Health and Inner Strength ska armbandet ge mig. Nu ÄR ju jag en inbiten skeptiker och det VET ju Ingmarie. Men runt min handled passar armbandet perfekt. Och varje gång jag ser det tänker jag på att jag har människor runtomkring mig som bryr sig om mig. Varje gång jag ser det tänker jag att godhjärtade Ingmarie tänker på mig ibland. Jag blir varm inombords. Sådan värme ger inre styrka. Sådan värme hjälper till att läka. Det är jag alldeles säker på.

Det andra brevet är ett med fönsterkuvert. Oknöligt och anonymt. Det är från St. Görans sjukhus. De vill att jag ska komma på återbesök till en läkare jag aldrig träffat förut. Så här ett år efter min myokardit... De tycks inte veta att jag fått en helt annan diagnos. De tycks inte veta att jag behandlas av specialister på Karolinska. Jag är en pinne i patientstatistiken. Ett personnummer.

Så är det nu. Så var det inte när jag var inlagd. När jag var inlagd omgavs jag av värme och medkänsla. Och jag har min St. Göran-läkare (jag hoppas verkligen att inget hänt honom - han jobbade nog lite för hårt) att tacka för att han gick till botten med det hela. Inte nöjde sig.