Sidor

torsdag 22 maj 2014

Gympa-mammorna

Det var en gång fem mammor. Fem mammor som ordnade gymnastikläger lite nu och då och lite här och där. Fem mammor som skjutsade till tävlingar. Fem mammor som varje fredag körde fram och tillbaka till långt-bort-hallen. Hallen som hade hopp-grop för volt-träning. Ett par av mammorna gick ledarutbildningar (jag) och tränade en hel skock barn. En av mammorna gick domarkurser och dömde tävling på tävling (inte jag). Det är inte alls något unik i det hela - det händer överallt. Hela tiden.

Jag funderar på hur barn- och ungdomsidrotten skulle se ut utan alla dessa mammor? Och alla dessa pappor? Jag tänker på och uppskattar allt jag fick tillbaka. Glädjen i att se mina egna barn (och andras) ha så roligt. All uppskattning från de underbara tjejer jag tränade under ett antal år. Och den vänskap som byggdes upp - mellan oss fem mammor. Vi gympa-mammor ses inte så ofta nu när våra döttrar är i stort sett vuxna, men när vi ses (som vi gjorde igår) då har vi så kul och då minns vi med så mycket glädje.

Kan man bli gympa-mormor tro?

3 kommentarer:

  1. Klart man kan bli gympamormor! Jag är helt säker på att idrottade barnbarn - och idrottsklubbar - skulle jubla om fler far- och morföräldrar engagerade sig.
    Underbart att läsa att kortisonet biter! Jag hoppas, hoppas, hoppas att H snart ger dig och ditt hjärta lov att springa.

    SvaraRadera
  2. Det skulle inte finnas.Volontärer, föräldrar eller ej är en stor viktig del i samhället ö.h.t tror jag.Vissa idrotter är mer eller mindre nästan helt uppbyggt på volontärer. Gymnastik och friidrott t.ex.
    och självklart kan du bli gympa-mormor!!!! Eller farmor. :-)

    SvaraRadera
  3. Bureborn, jag ska absolut bli gympa-mormor. Om jag får barnbarn och om de vill gympa :-)

    Ingmarie, farmor kommer jag ha svårt att bli. För sent för mig att få en son tror jag ;-)

    SvaraRadera