Se upp

Visst är det underbart att springa längs en strandpromenad på Rivieran. Verkligen. Men det finns en del att se upp med. Hundskit till exempel. Att trampa i en sådan och sedan klafsa in på hotellrummet till den inte ont anande sjusovar-maken är nog inte lyckat. Så jag är försiktig.

Man behöver akta sig för folk på in-lines också. Det finns ett uthyrningsställe och strandpromenaden är nästan lika lämpad för rullskridskor som den på Santa Barbara beach. Men klassen på åkarna i Nice är inte riktigt i nivå med dem i Santa Barbara. Inte som jag minns det i alla fall.  Några åkare ser ut som Bambi och jag får för mig att en krock med en löpare kanske kan framstå som ett sätt att stanna när kontrollen är tappad. Jag aktar mig.

Sedan är det cyklisterna. Som i de allra flesta fall kan cykla - och gör det fort, men som av någon anledning tycker att strandpromenaden är att föredra framför cykelbanan. Varför det är så vet jag inte. Egentligen känner jag mig inte så rädd för dem. Mest irriterad över att de plingar och hojtar och vill att jag (och andra löpare/flanerare) ska kliva åt sidan. Hmm. De har ju en egen väg.

Till slut händer det. Jag krockar. Men varken med en cyklist eller en in-line-åkare. Jag ska just passera mellan två löpare när den ena - med hörlurar i öronen, tvärvänder. Dunk. Frontalkrock. Inte så att någon blir skadad eller så. Bara snopet.