Reset expectations

Jag kämpar lite med min inställning just nu. Å ena sidan är jag överlycklig över att jag får springa igen. Det ÄR verkligen jätteskönt. Å andra sidan hatar jag hur långsamt det går. Hur segt det känns. Vilka ruttna kilometertider min klocka registrerar.

Klockan måste jag ha på mig för den håller koll på min puls. Men kanske borde jag stänga av GPS-funktionen ett tag. Rent logiskt kan jag förstå att jag är långsammare nu än jag någonsin varit. Jag har en pulsgräns att hålla mig under. Jag äter beta-blockerare (som att springa med handbroms har någon sagt). Jag kommer från ett träningsuppehåll på tretton (13!) månader. Jag väger 7-8 kilo mer nu än jag gjorde innan jag tvingades sluta träna och börja äta kortison. Rent logiskt kan jag förstå att kilometertiderna ligger i ett område jag nästan aldrig befunnit mig i tidigare (kanske möjligen på något riktigt grisigt långpass i snömodd och motvind). Ändå suger det lite att få långsamheten svart på vitt efter varje pass.

Nä nu får jag skärpa mig! Reset expectations. Och om jag inte lyckas med det - stänga av GPS-funktionen ett tag. Njuta av att jag faktiskt kan och får springa igen.