Sidor

fredag 20 februari 2015

Som ett f*cking domino

Vissa dagar. När allt faller. Planer som går åt h*lvete. För några timmar sedan hade jag inte klarat att skriva annat än en enda lång radda av de fulaste ord jag kan (och jag kan ganska fula).

På förmiddagen ett sms från Lisa. Hon föreslår att vi ska damma av västarna. Ses i Västertorphallens bassäng på eftermiddagen och vattenlöpa lite. Och snacka mycket hoppas jag. Lääänge sedan jag träffat Lisa. Jag föreslår tre-tiden. Har en tvättmaskinleverans vid lunch och ett web-möte halv två. Tre-tiden borde vara lugnt. Ser verkligen fram emot både bassäng och obligatorisk bastu. Och mot att snacka bort en timme med Lisa.

Men då börjar det. Gubbarna som ska leverera tvättmaskinen (efterlängtad - tvätthögen är gigantisk) är sena. Dominoeffekten. Skjuter upp. Planerar om. Sms:ar till Lisa att jag blir sen.

Rafsar ihop mina saker. Tänker att jag behöver ha med mig plånboken. Kör mot Västertorp. Hamnar bakom en bilskolebil. Jo, jag vet att man ska hålla hastighetsgränserna, men det kryper i kroppen... Stress. Lisa är nog redan i vattnet tänker jag. Äntligen framme. Parkerar. Men F*CK! Hittar inte plånboken. Har nog glömt den på hallbordet... Överväger att chansa på att P-vakten har tagit helg, men inser att jag nog ändå inte blir insläppt i hallen utan att betala. Ringer Lisa som inte svarar - för hon är förstås redan i vattnet. Åker hem. Svär långa ramsor för mig själv.

Tar på mig löparskorna. Trots att jag inte har minsta lilla lust för nu är jag rejält molnig. Ger mig ändå ut i februariskymning. Vrålar åt en dam vars lösa hund springer rakt på mig (i annat sinnestillstånd hade jag nog bara muttrat lite).

Springer vidare. Känner långsamt och gradvis hur stressen rinner av mig.

Duschar. Messar Lisa. SNÄLLA kan vi boka in en ny tid. Lisa svarar ja. Svärorden har lagt sig. Och dominobrickorna ligger där de ligger. Stilla.

3 kommentarer:

  1. Heheh. Sådana dagar alltså. Tur att man kan skratta år dem o efterhand, oftast. :) Men jag började nästan undra om du kört i diket! Så jag blev nästan glad över att det bara var en glömd plånbok!
    Hoppas kvällen blev mindre stressfylld:)

    SvaraRadera
  2. Lisa, det beror väl på vad man menar med att köra i diket. Min plan körde i diket. Jag är ju sådan - vill få in mycket i min plan, och när det f'ckar upp så gör det det ordentligt. Tack för att du ger mig ny chans!

    Ingmarie, precis så.

    SvaraRadera