Blåslagen. Skrapsår. Men högst sannolikt inga bestående men.
Jag springer i skogen. Jag tänker att jag ser ovanligt bra - alla löv till trots. Dagsljuset är på topp.
Jag HAR ett flipbelt. Jag TYCKER att det är en genialisk uppfinning. Ändå ligger mitt hemma i lådan. Ändå håller jag telefonen i handen.
Dessa lömska rötter och stenar. De som finns i min skog och som jag för det mesta lyckas överlista. Men inte idag. Plötsligt ligger jag raklång på stigen. Med ena armen i luften. Högst upp en hand som håller hårt i telefonen - utom fara. Jag skriker rakt ut. Det gör ont i knä, höft, axel, hand (den som inte håller i något dyrbart ting) och huvud. Ja, jag slog till och med huvudet. I en rot. Allt för att skydda en telefon... Dessa reflexer... För tänka hann jag inte.
Jag reser på mig och borstar av mossa och smuts. Jag har en tid att passa så jag springer. Ignorerar att det värker lite här och var. Alla delar tycks ändå sitta där de ska och kroppen tycks fungera. Väl hemma i duschen inspekterar jag. Blåmärken och skrapsår, men i övrigt hel. Telefonen är helt utan skråmor.
Jag springer i skogen. Jag tänker att jag ser ovanligt bra - alla löv till trots. Dagsljuset är på topp.
Jag HAR ett flipbelt. Jag TYCKER att det är en genialisk uppfinning. Ändå ligger mitt hemma i lådan. Ändå håller jag telefonen i handen.
Dessa lömska rötter och stenar. De som finns i min skog och som jag för det mesta lyckas överlista. Men inte idag. Plötsligt ligger jag raklång på stigen. Med ena armen i luften. Högst upp en hand som håller hårt i telefonen - utom fara. Jag skriker rakt ut. Det gör ont i knä, höft, axel, hand (den som inte håller i något dyrbart ting) och huvud. Ja, jag slog till och med huvudet. I en rot. Allt för att skydda en telefon... Dessa reflexer... För tänka hann jag inte.
Jag reser på mig och borstar av mossa och smuts. Jag har en tid att passa så jag springer. Ignorerar att det värker lite här och var. Alla delar tycks ändå sitta där de ska och kroppen tycks fungera. Väl hemma i duschen inspekterar jag. Blåmärken och skrapsår, men i övrigt hel. Telefonen är helt utan skråmor.
Märkligt med reflexer! Skönt att det ändå gick bra!
SvaraRaderaHaha jag har gjort samma sak. Skillnaden var att axeln jag valde att ta emot mig med (för att skydda telefonen) dessutom var bruten... Inte ens då kunde jag prioritera rätt :O
SvaraRaderaIngmarie, visst är det knäppt! Räddar telefonen, men slår i skallen...
SvaraRaderaAnna, extra knasigt! Vad skönt att du blev bra från det där axel-eländet :-)