Min ena dotter brukar säga "men mamma Jinxa inte". Som i att man inte får uttala vissa positiva saker för då går de åt h*lvete...
För en tid sedan filade jag i mitt huvud på en liten blog-text. Om att inte ha ont någonstans. Om att kunna träna vad man vill utan smärta i någon endaste kroppsdel. Jag tänkte på det där att vara tacksam. Att komma ihåg hur bra det känns - också när det känns bra. För så var det då...
Sedan. JINX... Ont i axeln. Inte jätteont. Bara så där fånigt och fjuttigt. Typ en 3:a på en 10-gradig skala. Bara när jag lyfter armen uppåt-bakåt. Bara när jag tar på mig jackor. Bara när jag försöker göra armhävningar (det går inte - axeln är liksom för svag). Bara i vissa yoga-positioner (som den ganska centrala "hunden"). Det fåniga fjuttiga i det hela gör förstås att jag går och drar på det. Tänker att det går över. Imorgon. Eller nästa vecka.
När jag insåg att det nog är ett par månader nu och att det snarare blir värre istället för bättre - då bestämde jag mig. Bokade en tid hos en av Ingmaries favorit-naprapater (en som jag ännu inte varit hos). Vi får se vad han säger. Och tills han säger något skippar jag alla träningsformer som känns i axeln (det har jag i och för sig gjort i ett par veckor nu - utan förbättring) och ägnar mig åt löpning och spinning.
Löpning känns jättebra. Efteråt gör axeln mindre ont och jag tänker att det är genomblödningen som gjort gott.
För en tid sedan filade jag i mitt huvud på en liten blog-text. Om att inte ha ont någonstans. Om att kunna träna vad man vill utan smärta i någon endaste kroppsdel. Jag tänkte på det där att vara tacksam. Att komma ihåg hur bra det känns - också när det känns bra. För så var det då...
Sedan. JINX... Ont i axeln. Inte jätteont. Bara så där fånigt och fjuttigt. Typ en 3:a på en 10-gradig skala. Bara när jag lyfter armen uppåt-bakåt. Bara när jag tar på mig jackor. Bara när jag försöker göra armhävningar (det går inte - axeln är liksom för svag). Bara i vissa yoga-positioner (som den ganska centrala "hunden"). Det fåniga fjuttiga i det hela gör förstås att jag går och drar på det. Tänker att det går över. Imorgon. Eller nästa vecka.
När jag insåg att det nog är ett par månader nu och att det snarare blir värre istället för bättre - då bestämde jag mig. Bokade en tid hos en av Ingmaries favorit-naprapater (en som jag ännu inte varit hos). Vi får se vad han säger. Och tills han säger något skippar jag alla träningsformer som känns i axeln (det har jag i och för sig gjort i ett par veckor nu - utan förbättring) och ägnar mig åt löpning och spinning.
Löpning känns jättebra. Efteråt gör axeln mindre ont och jag tänker att det är genomblödningen som gjort gott.
Jag vet precis vad du menar.
SvaraRaderaHar själv problem med höger axel till och från. Mest "från", tack och lov. :-)
Men har aldrig kollat upp den. Det gör inte särskilt ont, men får ta det försiktigt i "hunden" på vissa pass (typ två gånger i kvartalet).
Mats kommer fixa det! Och så länge man kan göra något är det bra tänker jag. :-)
SvaraRaderaRund, tyvärr är det mest "till" för mig och nu har naparpaten konstaterat att det inte är inbillning i alla fall ;-)
SvaraRaderaIngmarie, fixbart (med lite trist rehab och lite trist vila) säger Mats - och det är ju goda nyheter :-)
Roligare säga (och tänka) prehab. :-) Härligt få träffa dig även om det var minikort. :-)
SvaraRaderaDet där jinx-tänket sitter i min ryggmärg. Precis som: "Inte ta ut ngn glädje i förskott, för då, då går det åt skogen". Det an ju göra livet lite småtrist emellanåt. :-)
SvaraRaderaSkönt att läsa i kommentarsvaren att naprapaten och då är "skadan" på spåren och kan sätta in moteld.
Ingmarie, inte säker på att jag tycker prehab låter roligare än rehab... Ungefär som att tvätta fönster - roligare om man ser att de blir renare liksom (dålig liknelse jag vet... :-))
SvaraRaderaBureborn, jag tror inte på det där med Jinx egentligen...