Äntligen får jag träffa min tränare. Vi har rest om varandra ett tag. Kanarieö och spanskt halvmaraton för Ingmarie. Jobbresor västerut och österut för mig. Lite glad blev jag allt när jag insåg att en inställd skånefärd för fröken Nilsson kunde innebära långpass-sällskap för mig. Egoistiskt? Kanske.
Äntligen utomhus. Äntligen träffa Ingmarie.Snökaosresultatet glittrar. Vi utgår från Eriksdalsbadet och springer runt sjöar. Underlaget är inte barmark, men det funkar. Och hon gör mig alltid på så gott humör, den där Ingmarie.
24 km senare lämnar Ingmarie mig vid pendeltåget. Själv ska hon springa lite i vattnet också.
6 kommentarer:
Och du gör mig MINST lika glad! :-D Puss&kram
Tur att du fick njuta av Ingmaries sällskap, när vi i Skåneland blev utan. Härligt att få lämna löpbandet lite :)
Wow vilken söndag ni två fick full av energi sprudlar det om dina bilder. Härligt att se och läsa om, hoppas du får en bra vecka och träning.
Peace Love och Löparskor!
Två glada löpare i vintriga Sverige alltså! Ser trevligt ut, men fotot är väl taget innan ni sprang va? :)
Ingmarie, :-D
Sara, jo, lite egoglad blev jag som sagt...
Jesper, tack detsamma!
Janne, hmm...
Gud vilken fin bild pa er tva!! Ni ar jattesota!
Skicka en kommentar