Runners diarrhea kallas det visst. Och det finns fler drabbade än jag. Förklaringar kan finnas i dieten. Konstgjorda sockerarter. Fel sportdryck. Laktosintolerans. Inget av det stämmer på mig. Jag äter inte sockerfria saker, dricker inte light-drycker och jag använder aldrig sportdrycker, gels eller bars på träning. Caffein nämns också som bov. Hmm. Många koppar kaffe blir det ibland. Andra förklaringar är lätt dehydrering. Eller för mycket fibrer i kosten. Eller att tarmarna inte är "vana" vid "upp-och-ner"-rörelserna. Det senare känns inte så troligt efter år av löpträning.
En fysiologisk förklaring är att blodflödet omfördelas till musklerna och att tarmarna i sin blodfattighet får ett lätt skadat ytlager. Men bevisen saknas. Och forskningen tycks inte särskilt intensiv just runt dessa besvär. Gott så - det finns värre hälsoproblem att lägga forskningsresurser på.
Dagens träningsplan var en löpbandsstege. Köa till löpband. Uppvärming och sedan 2-3-4-5-4-3-2 minuter snabbt med 1 minut joggvila mellan varje. Redan under första intervallen kände jag av magen. Jag körde på. Värre och värre blev det. Inledde fem-minutaren. "Shit...". Akutstopp och ut på toa. Tillbaka igen. "Mitt" band - och alla andra band, upptagna. Det var bara att köa igen. Biobreaks är inte tillåtna i löpbandsdjungeln. Nytt löpband. Ny, kort uppvärmning och sedan på stegen igen. Från femman och neråt.
Än så länge har buskbehovet (eller bajamaja-behovet) inte uppkommit vid tävling.
7 kommentarer:
Men vad sjuttsingen! SNOR de banden vid toabesök? Jag brukar låta det gå och lämnar alla mina prylar VÄL synliga. kanske en lapp med "är på toan" skulle hjälpa? ;-)
Man kanske skulle uppfinna en "löparblöja"? ;)
Jag känner igen mig... Men det går tusan inte att klura ut vad det beror på. Ju mer jag springer, desto mer sällan händer det. Men 2-3 löpfria dagar och magen får en himla fart på nästa pass!
Urkan så träligt känner igen det där mer än väl. Led lika tydligt av det för ett år sedan och även långt innan. I mitt fall är det helt klart stress relaterat. Sen jag skolade om mig och slapp stressen och pressen så har symptomen försvunnit helt. Grymt fast och fin är en fröjd att ....... =D
Hoppas du finner en lösning på ditt besvär, inge vidare att springa runt med det där hängandes över sig.
Peace Love och Löparskor!
Nej det låter inte så skoj, men tur att du klarat dig på tävlingar. Jag som önskat att jag skulle vara mer "den vägen" än tvärtom, men det låter inte heller så bra.
Konstigt!
"En fysiologisk förklaring är att blodflödet omfördelas till musklerna och att tarmarna i sin blodfattighet får ett lätt skadat ytlager".
Precis vad jag också kommit fram till när jag på egen hand funderat ut vad det kan bero på... NOT! ;)
Ingmarie, yes - en sådan lapp ska jag tillverka!
Daniel, innovativt av dig, men NEJ TACK!
Camilla, enligt statistiken är det en tredjedel av alla löpare som känner igen sig i problemet - och du och jag vågar tala öppet om det ;-)
Jesper, jag tror mest på kaffe som förklaring. Inför lopp har jag dissat kaffet dagen innan - och får huvudvärk istället. Så ja, färdiggnällt.
Sofie, för det mesta är jag nöjd med att min mage aldrig krånglar åt andra hållet - inte ens på långresor ;-)
Patric, det räcker kanske med en tarmforskare i familjen - om en en x-variant.
Skicka en kommentar