För knappt ett år sedan befann jag mig på samma plats som nu. Ett hotell i den indiska mångmiljonstaden Ahmedabad. Drog några pass på löpbandet och fick en inflammerad hälsena på kuppen. Ett indiskt krokben för vårträningen.
Hälsenorna är läkta nu. Men för att inte historien ska upprepa sig ställer jag löpbandet på lite motlut. Jag har fått för mig att det kan vara bättre. Bara en magkänsla, inget annat.
Antingen är bandet felkalibrerat eller så är det jag som är seg. Jag får lätt upp pulsen i tröskeltrakter. Kanske är det luftfuktighet som sätter krokben? Jag svettas i alla fall floder - luftkonditionering till trots.
Tröskeln blir lite kortare än jag tänkt mig. Jag får en ny magkänsla. Inte en sådan som talar om för mig hur saker borde vara, utan en som säger att jag nog ätit något som gjort min mage lite upprörd. Det händer så lätt i Indien. Indisk mat sätter krokben för mitt kilometersamlande.
Mitt mål är att träna varje dag när jag är här. Om löpningen inte hinns med eller orkas med ska här yogas eller kärnstärkas. Hade jag helt glömt hur det brukar vara här? Saker drar ut på tiden och hela dagar går åt. Den indiska kulturen sätter lätt krokben för min "varje dag"-ambition och gårdagen blev helt utan träning. Mellan tidig frukost och midnatt hade jag två minuter för mig själv. De minutrarna gick åt till att byta kläder inför garden party hos företagsägaren. Han sägs vara en av Indiens fem rikaste och livet ÄR olika.
4 kommentarer:
För guds skull lyssna på magen. Jag glömde bort det ett par gånger förra året och har nu lovat mig själv att aldrig ignorera magen igen.
Livet ÄR olika. Glömde säga det sist men både E och jag satt här tårögda efter att ha läst ditt förra inlägg..
Fastnade på flygplatser förra veckan...och insåg hur mycket jag saknar att jobba med just dig ....
Min nyfikenhet på din resa och dem du träffar och det du upplever ökar för varje välskrivet inlägg. Lev väl!
Sätt ett krokben för guldpojken i trädgården och kräv att han investerar någon miljard i bolaget! :)
K, magen vet bäst! Jag önskar att du var min resekamrat här!
Erik, det blir inte rligare nu och det ska bli så skönt att komma hem.
P, nja, jag undrar om krokben är bästa sättet. jag har försökt med lite leenden istället. Och med att snacka vetenskap med hans vetenskapliga rådgivare...
Skicka en kommentar