TV styr sällan mitt liv, men idag fastnade jag i soffan. Friidrott är så kul och vem vill missa hundrametersfinalen?
Jag såg en världsstjärna tjuvstarta. Jag såg en av hans landsmän vinna överlägset. Sexton hundradelar. Det är mycket på hundra meter. Innan dess såg jag en britt förlora ett 10 000 meterslopp i en tuff spurtuppgörelse. Tänk att förlora med någon halvmeter efter 10 000 sprungna. Här känns marginalen pyttig.
Lyckades krångla rumpan ur soffan och gav mig ut. Sprang 250 hundrameterslopp på raken. Eller två och ett halvt 10 000 meterslopp. Ett lagom långt långpass helt enkelt. I mitt tempo. Snigelfart i jämförelse. Långt ifrån Korea. Långt ifrån de otroliga svårgreppbara imponerande hastigheter jag bevittnat från TV-soffan.
Om jag hade varit friidrottare (nåja, jag springer ju maraton ibland) hade jag absolut inte valt längdhopp. Jag hatar känslan av sand i skorna nämligen. Eller - ännu värre, i brallorna.
7 kommentarer:
Visst är det lätt att fastna! Men blir man inte lite extra motiverad att sticka iväg och träna sen? Så brukar i alla fall jag känna, särskilt efter en förmiddag framför "Vinterstudion" konstigt nog...:)
Skratt! Och jag hade valt bort stavhopp. Det kan aldrig vara bra för kroppen, what so ever.
Haha, ja man är verkligen långsam i jämförelse :) Men grymt jobbat, vi är rätt bra ändå!
Var det ingen annan löpare som utmanade dig på en spurt på din löprunda? Och det är inte säkert att han som vann 100 meter med sexton hundradelar, hade haft en chans att hänga med dig på ditt pass...
Usch ja, jag avskydde längdhopp när jag tränade friidrott när jag var mindre. Förstod inte varför jag var tvungen att hoppa i en sandgrop och bli skitig. Visserligen fick man lite bodypeeling på köpet, men jag ville ju bara springa...
Lisa, vinterstudion... Den vill jag inte riktigt tänka på mitt i friidrotts-VM och med lite sommar kvar.
Erik, jag har en illusorisk bild av att jag skulle vara bra i stavhopp - gammal gymnast du vet. Men med betoning på gammal så...
Andréa, klart vi är bra! Utifrån våra förutsättningar.
Janne, som tur var var jag ensam hela vägen. Kan ha svårt att låta bli att springa om andra löpare och hatar att bli omsprungen :-) men hade nog inte orkat spurtdueller.
Sara, och nu slipper du sandgropen!
Skicka en kommentar