Nöjd över att ha lyckats programmera in en stege i min Garmin (3*(2, 3, 4 min) med 1 min vila och 2 min setvila) beger jag mig ut på ett förmiddagspass i småregnig skog.
Skogen är full av etta-gluttare på utflykt. Småkottar med inplastade papper med någon slags uppdragsbeskrivning i händerna. "Vet du var det finns kottar?" ropar en liten kille när jag springer förbi. "Överallt" svarar jag och småler för mig själv. Att inte hitta kottar i en barrskog är ganska omöjligt.
Jag pustar efter första stegen. "Varför springer du när det regnar" undrar en liten tjej. "För att luften är så lätt att andas då" svarar jag. Det är verkligen härligt löpväder. Lätt regn. Blåsten känns knappt bland träden. Iväg i nästa stege. F-n, f-n, f-n. Något är fel i programmeringen. Jag får fortsätta manuellt.
"STANNA". En liten tjej och tre lika små killar ställer sig i vägen i spåret. "Vi har gått vilse tror vi". Resten av passet blir räddningsintervaller. Jag springer fort och letar efter fröken. Småkottarna har gått för långt visar det sig. Och fröken är lite lätt förvirrad över var hon ska vika av för att komma ur skogen på rätt ställe. Jag förklarar vägen. Jag springer fort tillbaka till lill-tjejen och grabbarna och ber dem vända.
8 kommentarer:
Låter som en bra dag i regnet även om Garmin bråkade med dig! Räddningsintervaller är inte fy skam!
Småkottar kan vara så söta! Även när man måste rycka ut och rädda dem lite. Intervaller som gör extra gott i hjärtat!
Garmin och inprogrammerade intervaller däremot, är rena pesten. Själv har jag läst instruktionerna både fram och baklänges men aldrig fått det att funka. Morr!
Ha ha ha! Jag fick verkligen, om inte ett gott skratt, så ett stort leende på läpparna när jag läste detta inlägg vid mitt frukostbord. Ett oförglömligt träningspass, gissar jag?
Och tänk så många du gjorde glada, tacksamma och nöjda tack vare ditt pass!:-)
...för att inte tala om hur många du räddade från en säkerligen traumatisk vilse-i-skogen-upplevelse!
Anna, räddningsintervaller känns bra. Att springa fort får plötsligt en mening.
Bureborn, de var söta de där kottarna! och Garmin är verkligen lurigt - programeringen ser helt rätt ut i mina ögon.
Camilla, helt klart kommer jag att minnas räddningsintervallerna.
Ingmarie, underligt nog kändes fröken lite sur...
Lisa, någon större fara vara det aldrig... Utsäljespåret är inte precis vildmarken. Även om just dessa barn tycktes tycka det.
Bra rubriksättning, och att fröken var sur berodde med största sannolikhet på att hon egentligen skämdes för att hon inte hade koll på de små liven.
Har aldrig lyckats med programmering av steg-intervaller, hur många gånger jag än försökt:(
Bra av dig att köra kott-intervaller, det räknas i träningsdagboken det också:)
Skicka en kommentar