Efter regn kommer sol. Och när solen skiner glömmer man regnet. Nåja. De som sprang Stockholmsmaran kanske minns regnet ett tag till.
Solen skiner genom fönstret i mitt hemmakontor. Jag känner för ett avbrott. Jag känner för en runda i skogen. Jag har helt glömt gårdagens skyfall.
Jag möts av vatten. Små sjöar. Där sjöar inte brukar vara. Jag tänker att det nog snart blir bättre.
Det blir inte torrare, men det blir väldigt bra. För när fötterna är blöta så är de blöta och jag lyssnar på ett ovanligt och rogivande ljud. Vattnet porlar överallt i min skog. Det passar bra ihop med fågelkvitter.
Skor, strumpor och ben går att tvätta. Och med blöta tunga skor lär väl träningen bli ännu bättre tänker jag.
Solen skiner genom fönstret i mitt hemmakontor. Jag känner för ett avbrott. Jag känner för en runda i skogen. Jag har helt glömt gårdagens skyfall.
Jag möts av vatten. Små sjöar. Där sjöar inte brukar vara. Jag tänker att det nog snart blir bättre.
Det blir inte torrare, men det blir väldigt bra. För när fötterna är blöta så är de blöta och jag lyssnar på ett ovanligt och rogivande ljud. Vattnet porlar överallt i min skog. Det passar bra ihop med fågelkvitter.
Skor, strumpor och ben går att tvätta. Och med blöta tunga skor lär väl träningen bli ännu bättre tänker jag.
4 kommentarer:
Skönt :) Hur håller sig foten/hälen?
Jag tycker att det läst mysigt. Fina bilder var det också!
Fast det är klart. Att tvätta skor är tråkigt....
Typiskt segeltorpsskogen! (för visst är det den på bilderna?)
Roligt att du valde just den överskriften förresten, jag var väldigt nära att använda precis den titeln på dagens inlägg...
Sara, foten håller sig rätt bra. Inte 100%, men 95...
Lennart, det VAR mysigt. Fick blanda lite med klättring intill stigen.
Lisa, det är skogen bakom mitt hus - mot Gömmaren till. Hälsa på någon gång vet ja´!
Skicka en kommentar