Bara lite ont. Inte benet i gips eller så.
Jag har så svårt för att bestämma sig. Ska jag eller ska jag inte springa Midnattsloppet imorgon.
Det var med Midnattsloppet löpningen startade för mig. Eller startade om. Jag hade nog sprungit en del som yngre, men då som barmarksträning inför bandysäsonger och liknande. Jag tycker Midnattsloppet är ett kul lopp. Med en speciell känsla.
Men nu har jag lite ont. Inte mycket. Liite. Efter ett par vilodagar har jag nyss test-sprungit foten. Bara några få lugna kilometer, men det känns. Funderingar snurrar i mitt huvud. Är det värt att riskera att det blir värre? Kan jag hålla mig lugn när resten av startgruppen rusar (när jag anmälde mig visste jag förstås inte att skador skulle förfölja mitt 2012, gissade på en betydligt bättre form och valde startgrupp därefter)? Kommer jag att bryta i tid om det börjar göra för ont? Jag har aldrig brutit ett lopp så det kan i och för sig bli en ny erfarenhet. Men känner jag mig själv så haltar jag nog i mål om jag väl startar.
Nåja, jag har skickat ett ombud (min käre make) att hämta start-kitet. Så att jag kan vela lite till. Imorgon bestämmer jag mig. Innan 21.30.
Jag har så svårt för att bestämma sig. Ska jag eller ska jag inte springa Midnattsloppet imorgon.
Det var med Midnattsloppet löpningen startade för mig. Eller startade om. Jag hade nog sprungit en del som yngre, men då som barmarksträning inför bandysäsonger och liknande. Jag tycker Midnattsloppet är ett kul lopp. Med en speciell känsla.
Men nu har jag lite ont. Inte mycket. Liite. Efter ett par vilodagar har jag nyss test-sprungit foten. Bara några få lugna kilometer, men det känns. Funderingar snurrar i mitt huvud. Är det värt att riskera att det blir värre? Kan jag hålla mig lugn när resten av startgruppen rusar (när jag anmälde mig visste jag förstås inte att skador skulle förfölja mitt 2012, gissade på en betydligt bättre form och valde startgrupp därefter)? Kommer jag att bryta i tid om det börjar göra för ont? Jag har aldrig brutit ett lopp så det kan i och för sig bli en ny erfarenhet. Men känner jag mig själv så haltar jag nog i mål om jag väl startar.
Nåja, jag har skickat ett ombud (min käre make) att hämta start-kitet. Så att jag kan vela lite till. Imorgon bestämmer jag mig. Innan 21.30.
8 kommentarer:
Du ska göra det som känns rätt för D.I.G. Men jag hade nog själv valt att inte starta. Bättre att vara helt skadefri först.
Kanske ta på sandaletter så går det inte att springa sådär jätte snabbt?
Knepigt läge. Ta ett lagom klokt beslut!
Midnattsloppet är ett helt oviktigt lopp, och om jag har förståttt det hela rätt så har du lite ont, och det kan bli värre om du springer i morgon.
Du kan inte springa för full i morgon och du kommer inte få en tid som är dig rättvis. Om du springer så kan det till och med är så att du kanske måste bryta loppet för att det gör ont.
Vaför ska du springa? Vad är poängen med det?
Håller med Lennart... :-)
Avstå loppet. Minns dokumentären. Kram!
Kan inte annat än hålla med föregående talare var försiktig. Det onda kommer gå över tar bara tid. Sen blir det så mycket roligare att spring med full kraft mot nya fantastiska pers.
Peace Love och Löparskor!
Förstår ditt dilemma. Midnattsloppet må vara ett ointressant lopp rent tävlingsmässigt, men för dig är det väl förknippat med så mycket annat? Som löparglädje?
Frågan är hur stor den blir om du hela tiden måste känna efter hur ont det gör.
Tack alla för råd. Särskilt Lennart som satte mig på rätt spår tankemässigt.
Skicka en kommentar