Jag blir arg på en dotter. Gott om randiga skäl och rutiga orsaker visserligen. Men mest för att jag är frustrerad. Frustrerad på min fot.
Provspringningen idag varade knappt 200 meter. Innan jag bröt ihop och gick hem. Och skällde på dottern.
Jag tänker ofta att jag måste bli bättre på att skilja på vad som är vad. Rikta ilskan åt rätt håll. 47 år gammal kan jag fortfarande inte riktigt. Men jag har blivit bättre på att be om förlåtelse i alla fall. När ilskan hamnar fel.
Jag behöver verkligen min träning. Om inte annat så för humörets skull.
Provspringningen idag varade knappt 200 meter. Innan jag bröt ihop och gick hem. Och skällde på dottern.
Jag tänker ofta att jag måste bli bättre på att skilja på vad som är vad. Rikta ilskan åt rätt håll. 47 år gammal kan jag fortfarande inte riktigt. Men jag har blivit bättre på att be om förlåtelse i alla fall. När ilskan hamnar fel.
Jag behöver verkligen min träning. Om inte annat så för humörets skull.
5 kommentarer:
Oh vad tråkigt! Blir också grinig när jag inte får träna. Kämpa på! Kram
Yoga? :-)
Ja, så svårt det är - att inte låta dem som står närmast en få ta smällen när man egentligen är arg över annat. Tur att de brukar har lätt att förlåta.
Daniel, som tur är kan jag ta till lite alternativ. Inte riktigt lika bra som löpning, men...
Ingmarie, yoga i all ära, men jag behöver driva ut lite ilska så det fick bli pump.
Bureborn, det gäller bara att det inte blir för många förlåt utan bättring tror jag.
Trist! Igenkänningsfaktorn är dock MKT hög. Hur tyglar man humöret utan träning?...
Skicka en kommentar