Två bilar stannar utanför vårt hus. Tio Uppsalabor, alla i blåa tröjor, väller ut. Vuxna blandat med nästan-vuxna barn. Redo för årets Midnattslopp. Vi bjuder på kycklingsallad med hallondressing. Lagom lättsmält inför racet. Pratet är mindre nervöst i år. De flesta har sprungit förr. Och alla är taggade.
Jag har min blåa tröja i en Stadiumpåse. Med alla blå-klädda löpare runt vårt trädgårdsbord är det svårt att stå emot fast jag tänker att jag kanske borde. Lennarts kommentar hjälper mig att bestämma mig, fast han inte riktigt menade så. "Vad är poängen?" undrade han. Jag tänker efter. Poängen är inte att göra en bra tid. Midnattsloppet är en löparfest - inte ett pers-lopp. Så att jag inte är i bästa snabbhetsform är inget argument. Poängen är att ha kul. Kvar står risken med foten. Kvar på säsongen är Lidingöloppet.
Jag inser att jag nog mentalt gett upp Lidingöloppet. I alla fall som skarp målsättning. Just nu känns det inte realistiskt för mig att göra något annat än att ta mig runt den kuperade tremilabanan. Och efter Lidingöloppet har jag gott om tid till rehab och ny grundträning. Ska jag alltså avstå ett roligt Midnattslopp för att inte riskera ett Lidingölopp som ändå är "förlorat" ur ett tidsmålsperspektiv? Svaret i min löparsjäl blir nej. Och på åker den blå tröjan.
Jag tar det relativt lugnt. Foten känns, men den stör mig inte så mycket som jag trodde. Konditionen är däremot rätt kass och backarna tar musten ur mig, trots att jag inte rusar. För första gången på många år hamnar jag på fel sida 50-minutersstrecket. 50.01 står det i resultatlistan. Men vad gör väl det när poängen är att ha kul?
Jag har min blåa tröja i en Stadiumpåse. Med alla blå-klädda löpare runt vårt trädgårdsbord är det svårt att stå emot fast jag tänker att jag kanske borde. Lennarts kommentar hjälper mig att bestämma mig, fast han inte riktigt menade så. "Vad är poängen?" undrade han. Jag tänker efter. Poängen är inte att göra en bra tid. Midnattsloppet är en löparfest - inte ett pers-lopp. Så att jag inte är i bästa snabbhetsform är inget argument. Poängen är att ha kul. Kvar står risken med foten. Kvar på säsongen är Lidingöloppet.
Jag inser att jag nog mentalt gett upp Lidingöloppet. I alla fall som skarp målsättning. Just nu känns det inte realistiskt för mig att göra något annat än att ta mig runt den kuperade tremilabanan. Och efter Lidingöloppet har jag gott om tid till rehab och ny grundträning. Ska jag alltså avstå ett roligt Midnattslopp för att inte riskera ett Lidingölopp som ändå är "förlorat" ur ett tidsmålsperspektiv? Svaret i min löparsjäl blir nej. Och på åker den blå tröjan.
Jag tar det relativt lugnt. Foten känns, men den stör mig inte så mycket som jag trodde. Konditionen är däremot rätt kass och backarna tar musten ur mig, trots att jag inte rusar. För första gången på många år hamnar jag på fel sida 50-minutersstrecket. 50.01 står det i resultatlistan. Men vad gör väl det när poängen är att ha kul?
8 kommentarer:
Säkert hade du dubbelt så mycket kul igår än om du inte hade sprungit. Eller om du ade kört för allt vad tygeln höll. Det brukar ju inte vara så kul då. Förutom efteråt såklart. Skönt att foten höll!
Vad glad jag blir att allt gick bra!
Jag var bara orolig för att den där hälsporren skulle komma tillbaka....
Kul att du är tillbaka och kan springa lopp igen.
Ingenting! Vi är bara alla så rädda om dig och vill inte du ska ha ont eller bli skadad. :-) jag tycker du sprang bra!
Instämmer med Ingmarie: vi vill så gärna att du ska slippa skador, och är därför överförsiktiga.
Men så här i efterhand: vi hade fel och du hade rätt! Klart du skulle springa och ha kul! Tiden är helt irrelevant.
Skönt att du fick springa och ha roligt! Tiden är det ändå ingen som kommer ihåg (och den var ju faktiskt inte pjåkig alls!). Nu hoppas vi att foten blir bra så att du kan springa hur ofta, hur länge och hur mycket du vill!!!
Andréa, du har helt rätt, det är ganska skönt att ha en anledning att inte ta i för fullt på milen för det är ju jobbigt ju :-)
Lennart, du har rätt och jag har minne som en guldfisk (som Ingmarie brukar säga) - jag tänker bara på nuvarande smärta (hälsenan i andra foten) och hade igen tanke på plantar fascian. Tur att inget hände!
Ingmarie, du är verkligen min bästa supporter :-) I med och motgång.
Bureborn, grejen är att mani inte vet i förväg. Tänk om man hade kristallkula.
Anna, det finns hopp och du om någon vet ju hur det känns att vilja men inte kunna. Känns för en gångs skull som jag vill in i grundträningen nu. Säsongen är ju ändå förstörd.
Härligt att du fick (eller egentligen valde att) vara med på folkfesten! löpning ska vara roligt, så ibland får man lov att släppa förnuftet och gå på känsla! Det är inte alls säkert att det förstör någonting inför ett ev LL. Hoppas att foten känns bra efteråt:)
jag sket i att springa helt :P och tycker din tid var finfin! =D
Skicka en kommentar