Finns det någon kur mot tidsoptimism? I så fall vill jag ha dubbel dos.
Min plan är att vara på plats kvart i fyra. Jag är ordförande och förväntas nog rigga så att några Göteborgska mötesdeltagare kan ringa in. Rigga i en för mig okänd lokal med okänd teknik. En kvart innan mötesstart räcker nog tänker jag. Gott om tid. Lugnt.
Men. Kvart i fyra kliver jag på tunnelbanan. Visserligen bara en station. Sedan springer jag. I sandaletter med ganska smal klack. Med datorväska över axeln. (Hur kan min MacBook Air, som är fjäderlätt, väga bly just idag?). Jag känner hur svetten börjar rinna innanför klänningen.
Min tidsoptimism är absurd. Två minuter över fyra sliter jag upp dörren. Puh. Telefonmötesutrustningen är riggad. Av räddande mötesdeltagarängel med en mer sansad uppfattning om tid.
Man blir bra på det man tränar. Jag är rätt bra på att springa i klackar. Ett resultat av obotlig tidsoptimism.
Jag noterar dessutom att språngmarschen faktiskt inte gör ont i hälsenan. Alls. Kanske är det klackar jag behöver? På mina löparskor. Tvärtemot zero drop-trenden.
Min plan är att vara på plats kvart i fyra. Jag är ordförande och förväntas nog rigga så att några Göteborgska mötesdeltagare kan ringa in. Rigga i en för mig okänd lokal med okänd teknik. En kvart innan mötesstart räcker nog tänker jag. Gott om tid. Lugnt.
Men. Kvart i fyra kliver jag på tunnelbanan. Visserligen bara en station. Sedan springer jag. I sandaletter med ganska smal klack. Med datorväska över axeln. (Hur kan min MacBook Air, som är fjäderlätt, väga bly just idag?). Jag känner hur svetten börjar rinna innanför klänningen.
Min tidsoptimism är absurd. Två minuter över fyra sliter jag upp dörren. Puh. Telefonmötesutrustningen är riggad. Av räddande mötesdeltagarängel med en mer sansad uppfattning om tid.
Man blir bra på det man tränar. Jag är rätt bra på att springa i klackar. Ett resultat av obotlig tidsoptimism.
Jag noterar dessutom att språngmarschen faktiskt inte gör ont i hälsenan. Alls. Kanske är det klackar jag behöver? På mina löparskor. Tvärtemot zero drop-trenden.
4 kommentarer:
Vet du, jag tror inte alls att det är så fel tänkt. Rådet från läkarvetenskapen till många med irriterande hälsenor är avlastning med -lagom- höga "klackar".
Själv tycker jag helt klart att mina vader belastas mer och blir stelare när jag springer i mina nya löparskor med lägre drop, än med de gamla med normaldrop på 12 mm. Och vadmusklerna drar i hälsenorna. Samma sak om jag försöker trixa för mycket med löpsteget och gå upp på framfoten. Stela vader. Och stela hälsenor.
Om du hittar en bra kur få du gärna dela med dig.
Dina fötter är kanska anatomiskt anpassade (eller gjorda!?) för högklackat. I med hälkuddar bara:)
Det där med tidsoptimismen känner jag för övrigt igen... Men i och med ryggskadan har jag fått lära mig att inte vara sen, jag har ju inte kunnat springa alls, hehe.
Bureborn, jag anser mig vara mellanfotslöpare rent naturligt. Mitt problem är mina stela fotleder - de tar emot när jag ska stretcha vaderna. Så på sätt och vis har du rätt.
Sara, hittar jag en kur kanske jag tar patent och blir rik :-)
Lisa, jag tror inte det, jag tror bara det avlastar nu när det redan gör ont.
Skicka en kommentar