fredag 24 maj 2013

Ingen promenadblogg

Detta är ingen promenadblogg. Och eftersom promenera är det enda jag får ägna mig åt i träningsväg ett tag framöver får bloggen ligga på is. Kanske återuppstår den med inlägg om hur man tar sig tillbaka till löpningen efter akut myokardit. Jag hoppas det.

Myokardit. Hjärtmuskelinflammation. Jag har lärt mig att man kan ha det utan minsta lilla symptom. Utan att vara eller ha varit förkyld. Jag har lärt mig att man kan springa ganska fort med myokardit. I alla fall i några kilometer. Jag har lärt mig att det är farligt att göra det. Att man kan få åka ambulans till allra närmaste sjukhus för att det är bråttom. Att man kan bli "inlåst" med 24-timmars EKG-övervakning i många dagar.

Är man symptomfri ska man förstås springa. Utan oro. För livet levs mycket bättre om man låter bli att oroa sig för det som kanske, eventuellt - om man har extrem otur - kan hända. MEN det där med att det skulle vara okej att springa med förkylning så länge man inte har ont i halsen (som jag nog själv hävdat i något blogg-inlägg) - det är en myt. EN MYT! Det säger "min" kardiolog. Snälla, spring inte förkylda! Be careful out there.

15 kommentarer:

Ingmarie sa...

Jag är så glad att du är hemma igen min vän.
Hjärtat kommer att bli frisk och du är snart ute på dina löparben igen.
KRAM

Anna (Orka mera) sa...

Shit, vad har hänt? Eller jag fattar ju att det har hänt, men usch vad obehagligt. Ta det försiktigt nu och berätta gärna mer om din upplevelse när och om du vill och orkar. Tänker på dig! Krya på dig!

Erik sa...

Många kramar och bra att du är så tydlig med att vissa myter måste krossas.

Morgan Sturesson sa...

Tack för att du delar med dig av detta och hoppas att du får må bra framöver och kommer tillbaka!

Bluemalin sa...

Usch, vad läskigt! Och tur att det upptäcktes i tid för att du ska bli bra igen!

Verkligen bra att döda den där förkylningsmyten också, jag brukar alltid få höra att jag är "mesig" när jag påpekar den för folk i omgivningen.

Krya på dig!

Lennart sa...

Tack Anneli! Vad glad jag blir att du är hemma igen. Jag hoppas verkligen att du blir bra igen, och att vi ses framöver.

Du är en inspirationskälla, och jag kommer att sakna dina inlägg.

Det viktigaste är att du blir bra, och att du och din familj mår bra. Ta väl hand om er. Tänker på dig och din familj!

Staffan sa...

Va'??!!! Usch och fy!!! Lova mig att skriva och berätta om detta, vad som hänt, mera ingående, när det är förbi och du är tillbaka, för tillbaka kommer du!!!

Skönt att allt har gått bra, ta hand om dig och kom tillbaka i din egen takt nu!!

rundarocksaenform sa...

Fy tusan... :-(((
Vilken tur att det gick bra i alla fall. Massor av krya på dig-kramar!

Andréa sa...

Men usch vad hemskt! Jag har också hävdat att det är ok så länge man inte har ont i halsen (eftersom det är det jag fått lära mig) men kommer definitivt vara ännu hårdare nu. Brukar iofs inte träna när jag är förkyld ändå, men nu kommer jag definitivt inte göra det. Ta hand om dig och krya på dig. Kram

anneliten sa...

Ingmarie, tack för allt stöd och för besöken på sjukhuset - det betydde och betyder jättemycket. Jag hoppas att jag aldrig behöver återgälda :-)

Anna, jag hoppas vi ses på fredag :-)

Erik, vår gemensamma löprunda får vänta ett tag, men det finns hopp om att den kan bli av i alla fall :-)

Morgan, jo, jag vill inte att någon annan ska behöva uppleva myocardit - så allt man kan göra för att undvika :-) Nu var ju jag inte alls sjuk (alla infektionsprover negativa), men jag har ändå lärt mig att man ska vara försiktigare än jag trodde.

Malin, låt oss göra allt för att avliva den myten! Jag kände mig mesig som bröt ett lopp, men efteråt är jag rätt glad att jag gjorde det.

Lennart, det finns gott hopp om att jag blir återställd fysiskt. Sedan gäller det väl bara att våga...

Staffan, förutom den akuta fasen med kammarflimmer så har jag mått fysiskt bra hela tiden. Jag märker liksom inte av att mitt hjärta är inflammerat. Men psykiskt är det lite jobbigt att ha varit så nära döden.

Rund, visst var det tur. Tänk om jag varit i skogen...

Andréa, för försiktig ska man förstås inte bli - då slutar man ju "leva".

Lisa sa...

Shit alltså. Skönt att ha en diagnos, men det är verkligen slumpartat vem som får det. Och när. Man har ju sprungit (och du också gissar jag) med både snor, hosta, halsont (och till viss del med feberkänningar) genom åren. Och sen åker du dit utan att ens ha märkt av förkylningen...

Det får en ju att undra vad det finns för fler faktorer som spökar i orsakandet av myokarditen. Nån sorts läskig virulensfaktor? Stress? Eller bara slump...?

Huvudsaken är i alla fall att du nu är välbehållen och hemma!:)

Maria sa...

Åhh fy så läskigt det låter! Verkligen inget att leka med, hoppas man verkligen förstår det om man blir drabbad.
Skönt att det gått bra iaf!

anneliten sa...

Lisa, med snuva har jag sprungit - men aldrig med halsont :-) Kommer att vara än mer försiktig framöver. Jag undrar liksom du varför... Kanske orkar nysta i det snart - återkommer. Sådant händer, men det är ovanligt, är det enda kardiologen svarar. han säger också att han inte tror att jag skulle vara särskilt mottaglig på något sätt. Så någon virulensfaktor gissar jag på så länge.

Maria, jag förstod det inte. Trodde jag dragit på mig extremt mycket mjölksyra bara.

bureborn sa...

Shit! Så oerhört otäckt! Och så oerhört glad jag är över att du är hemma igen.
Varma styrkekramar! Och stort tack för att du delar med dig. Jag ska verkligen tänka efter minst tio gånger till när jag tycker mig vara frisk nog att springa.

anneliten sa...

Bureborn, visst ska man vara försiktig - men man kan ju inte sluta leva för att man kan dö :-)