Transport-gå går bra. Det går faktiskt enklare än att transport-löpa. I alla fall om man inte får gå så fort att man blir svettig. Och sådana är ju mina restriktioner. Så jag transport-går. Utan att behöva fundera över kläd-logistiken (med rätt kläder på rätt ställe), som ju är transport-löpningens utmaning. Min enda uppoffring är att de snyggare men mindre bekväma skorna får stanna hemma.
Till pendeltågsstationen i Stuvsta går jag. Sedan går jag från Centralen till restaurangen där jag ska äta lunch med min dotter. Hon som tillfälligtvis flyttat in till stan för att "vakta" semestertom lägenhet. Och passa på att bo centralt för ett tag.
På så sätt får jag plats med min dagliga promenad i ett annars ganska späckat schema av jobb blandat med nöje. Jag undrar hur jag hann träna. När jag fick träna. Nu har jag knappt tid att promenera.
Till pendeltågsstationen i Stuvsta går jag. Sedan går jag från Centralen till restaurangen där jag ska äta lunch med min dotter. Hon som tillfälligtvis flyttat in till stan för att "vakta" semestertom lägenhet. Och passa på att bo centralt för ett tag.
På så sätt får jag plats med min dagliga promenad i ett annars ganska späckat schema av jobb blandat med nöje. Jag undrar hur jag hann träna. När jag fick träna. Nu har jag knappt tid att promenera.
2 kommentarer:
Ju mindre jag springer, desto mindre effektiv blir jag. Eller, låt oss säga det tvärtom: ju mer jag springer desto effektivare. Då är icke-spring status normalnivå, det extra som löpningen ger är som doping.
Men att promenera kan också vara trevligt - och kanske du inte tagit dig tid att åka och luncha med dottern om du hade haft ett träningspass inplanerat?
ja visst är det märkligt!!??
Det är därför jag liksom inte "vågar" sluta träna. jag skulle hamna i lättjeträsket direkt.
Skicka en kommentar