tisdag 14 januari 2014

Stå på startlinjen i Köpenhamn?

Sedan besöket hos idrottskardiologen har jag förstått. Det blir inget springande för mig. På länge. Så långt som till "aldrig mer" vill jag absolut inte tänka ännu (även om idrottskardiologen gjorde en del antydningar). Hoppet lever starkt i mig trots allt. Och jag tar en sak i taget.

Sedan besöket hos idrottskardiologen har jag förstått att Köpenhamns halvmaraton är out of the question. I all fall det jag är anmäld till. Det i mars 2014.

VM i halvmaraton och ett gigantiskt motionslopp i ett och samma. Utsålt sedan länge. Jag har en startplats. Jag skänker den till någon behövande. Någon som vill?

29 mars 2014 är dagen. 100 danska kronor kostar namnändring och jag tror att det fortfarande går att fixa. Startgrupp med beräknad sluttid 1.30-1.45 har jag valt. Jag är lite osäker på om man kan byta från K till M eller startgrupp. Det var det praktiska.

6 kommentarer:

Lennart sa...

Kan man byuta från K till M är jag intresserad. Var kontrollerar vi det?

bureborn sa...

Nu gör jag som de där aporna, du vet. Som håller för öron och ögon (och mun, men den låter jag vara öppen). Vägrar uppfatta det där "aldrig mer". Hoppet får du absolut inte ge upp!
Ingen halvmara i Köpenhamn för min del, men varmt tack för erbjudandet!

Lisa sa...

Ingen halvmara för mig heller. Anneliten mot tanteliten. Punkt. Hoppet lever:)

Snorkkis sa...

Åh jo. Du kommer visst att springa igen. Halvmaror, helmaror och midnattslopp.

Andréa sa...

Du kommer springa igen! Även om det inte är just nu.

anneliten sa...

Lennart, jag väntar på svar. Rent formellt skulle man ha namn-ändrat senast 1 januari (3 månader är rätt lång tid - undrar varför så lång framförhållning i dessa datorernas tidevarv) men jag har hört att danskar inte är lika stela som svenskar - upp till bevis nu.

Bureborn, ett sådant erbjudande får du inte från mig igen, så är du verkligen säker?

Lisa, hoppet lever.

Snorkkis och Andréa, jag hoppas förstås. Men det är faktiskt inte osannolikt att jag kanske inte kan springa mer. Det beror helt och hållet på om och hur sarkoidosen läker och hur mycket ärr som blir kvar. Blir det mycket ärr så går det inte att göra så mycket åt det - mer än att avhålla sig från belastning.