När man är 8. Eller 12. Då brukar man vilja ha hund. En egen. Det ville jag också. Men fick ingen. Många är vi som aldrig fick.
Istället släpade jag hem en kattunge. Som blev en katt. Som jag blev allergisk mot. Och som fick stanna hos min lika allergiska mor och min katt-älskande pappa när jag flyttade. Jag har sett mig själv som en kattmänniska sedan dess. En kattmänniska som tyvärr är allergisk.
Långsamt börjar jag tro att jag är en hundmänniska. Också. Det började med att min dotter C hade helghund under ett antal månader. En allergi-fri Puli. Jag blev glad av honom. Lånemöjligheten försvann tyvärr. Samtidigt som C kom över sin "jag-vill-ha-en-egen-hund"-period. Sedan dess har lånen varit mer sporadiska. Pulin O. Blandrasen P. Och den underbart fina labrador-flickan F. F lånar jag just nu. Vi har en viktig sak gemensam F och jag - vi älskar skogen. Så mycket att vi aldrig vill gå in.
Någon gång vill jag ha en egen hund. Någon gång när jag har mycket tid. För mitt samvete skulle vara så dåligt om jag hade en hund som jag inte hade tid att gå långa promenader med. För hundar behöver vara ute. Länge. Det behöver nog egentligen människor också.
Istället släpade jag hem en kattunge. Som blev en katt. Som jag blev allergisk mot. Och som fick stanna hos min lika allergiska mor och min katt-älskande pappa när jag flyttade. Jag har sett mig själv som en kattmänniska sedan dess. En kattmänniska som tyvärr är allergisk.
Långsamt börjar jag tro att jag är en hundmänniska. Också. Det började med att min dotter C hade helghund under ett antal månader. En allergi-fri Puli. Jag blev glad av honom. Lånemöjligheten försvann tyvärr. Samtidigt som C kom över sin "jag-vill-ha-en-egen-hund"-period. Sedan dess har lånen varit mer sporadiska. Pulin O. Blandrasen P. Och den underbart fina labrador-flickan F. F lånar jag just nu. Vi har en viktig sak gemensam F och jag - vi älskar skogen. Så mycket att vi aldrig vill gå in.
Någon gång vill jag ha en egen hund. Någon gång när jag har mycket tid. För mitt samvete skulle vara så dåligt om jag hade en hund som jag inte hade tid att gå långa promenader med. För hundar behöver vara ute. Länge. Det behöver nog egentligen människor också.
8 kommentarer:
Tänk om den där "någon gång" är nu?:-)
Jag tror också både djur och människor behöver vara ute. Helst i skogen.Den har hjälpt mig läka både kropp och själ många gånger. :-)
Människor (de flesta) mår bra av att sällskapa med djur, tror jag. Själv har jag en katt, trots att jag inte skulle ha någon. Men vi fick henne på halsen och nu vill vi absolut inte vara utan henne. Trots att hon kräks på mattorna. Fast särskilt mycket till sällskap på promenaden i skogen får man ju inte. Kisse sköter ju sin utevaro alldeles på egen hand.
Fint skrivet om en fin F!
ånej, hundar är läskiga ting.. men en katt hade jag velat ha. Om jag inte vore allergisk då...
Vi har både hundar och katter!
Det är underbara fast på olika sätt. Katterna har massa hyss för sig och är jäkligt roliga ibland.
Medan hunden är galet (över)social och helst sitter i knät (42 kg tung). ;-))
Ingmarie, jag är säker på att det inte är nu. Mitt liv är lite för "flexibelt" för det.
Bureborn, håller med. Katter är bra just för att de sköter sig själva. Utan några som helst bevis tror jag däremot att en del hundar bor hos folk som inte orkar stimulera dem tillräckligt.
Erik, tack för lånet av en helt underbar hund!
Anna, jag har aldrig tyckt att hundar varit läskiga (trots att jag har hundrädda föräldrar), en däremot trodde jag inte att jag gillade dem så mycket. Inte som katter. Men jag har omvärderat. Jag gillar verkligen hundar. Och katter.
und, lyckligt lottad låter som att du är. Hur hinner du med hund och träning? För jag har inte uppfattat det som att hunden följer med ut i spåret. Eller?
Snart blir det kanske bruna labradorvalpar i Herrängen... Och då kommer vi att leta efter potentiella ägare av precis din sort. Som älskar skogen lika mkt som hundar gör :)
Lisa, säg inte så där... Hur ska jag kunna stå emot något sådant?
Skicka en kommentar