I ett svagt ögonblick säger jag ja. Ja till att skriva en gästblogg för apotekarsocieteten. "Men", invänder jag, "jag kan nog inte skriva som de andra - de som bloggat före mig". Jag måste få vara mig själv. Faktaspäckat har jag ingen lust med. Inte heller "politiskt" trots att jag tycker att apotekarsocietetens* senaste satsning på att försöka få politikerna att förstå att vi har ett systemfel är viktig och riktig. Få de som bestämmer att förstå att vården MÅSTE komma tillrätta med all felanvändning av läkemedel. Kostnaderna är enorma. Både i lidande och i skattepengar. Bra läkemedel i fel kombination eller till patienter som de egentligen inte passar för eller slentrianmässigt till de som egentligen inte behöver - det sker i alltför stor utsträckning. Men det ska jag inte skriva om. Istället tänkte jag skriva om image... Synen på läkemedel och läkemedelsindustri har ändrats rätt drastiskt under de 25 år jag befunnit mig i, eller i dess närhet. Rena kovändningen faktiskt. Jag tycker det är fascinerande.
Jag sätter mig ner vid ett vackert dukat bord. Det är fest. Jag har en bordsgranne. Vi börjar i de vanliga frågorna. Definierar varandra utifrån våra yrken (intressant i sig när man funderar på image, men det är inte personlig image jag tänker blogga om). "Jaha... Så du jobbar med läkemedelsforskning..." Jag hör skepticismen hos bordsherren. Han fortsätter: "Jag skulle ALDRIG ta läkemedel, ens om jag var dödssjuk för det är bara biverkningar ju!" Han är lite upprörd. Och inte helt nykter. Jag avväger en sekund eller två. Ska jag ge mig in i den diskussionen? Igen? Jag ska sitta bredvid den här mannen en bra stund. Orkar jag? Jag borde förstås försöka nyansera bilden. Men tror jag att jag kan påverka? Jag backar. Vi pratar innebandy istället. Hans image som sportig typ. Han har opererat ett knä. Nej, jag frågade inte om han gjorde det utan bedövning... Vi pratar löpning. Min image som sportig typ.
Läkemedlens image då... Hur blev den så solkig? Har industrin kanske förtjänat sitt dåliga rykte? Jag har några idéer om varför och hur och det ska jag blogga om. Men jag behöver hjälp. Jag vill gärna ha din bild av läkemedel och läkemedelsindustri. Jag lovar, jag är bara uppriktigt och genuint nyfiken och kommer inte att ange några källor. Kommentarsfältet funkar. Eller, lite mer i det dolda, till anneli@prekliniskabyran.se. Snälla hjälp.
*Apotekarsocieteten är en från industri, apotek och vård fristående organisation - öppen för alla som är intresserade av läkemedel på ett eller annat sätt.
Jag sätter mig ner vid ett vackert dukat bord. Det är fest. Jag har en bordsgranne. Vi börjar i de vanliga frågorna. Definierar varandra utifrån våra yrken (intressant i sig när man funderar på image, men det är inte personlig image jag tänker blogga om). "Jaha... Så du jobbar med läkemedelsforskning..." Jag hör skepticismen hos bordsherren. Han fortsätter: "Jag skulle ALDRIG ta läkemedel, ens om jag var dödssjuk för det är bara biverkningar ju!" Han är lite upprörd. Och inte helt nykter. Jag avväger en sekund eller två. Ska jag ge mig in i den diskussionen? Igen? Jag ska sitta bredvid den här mannen en bra stund. Orkar jag? Jag borde förstås försöka nyansera bilden. Men tror jag att jag kan påverka? Jag backar. Vi pratar innebandy istället. Hans image som sportig typ. Han har opererat ett knä. Nej, jag frågade inte om han gjorde det utan bedövning... Vi pratar löpning. Min image som sportig typ.
Läkemedlens image då... Hur blev den så solkig? Har industrin kanske förtjänat sitt dåliga rykte? Jag har några idéer om varför och hur och det ska jag blogga om. Men jag behöver hjälp. Jag vill gärna ha din bild av läkemedel och läkemedelsindustri. Jag lovar, jag är bara uppriktigt och genuint nyfiken och kommer inte att ange några källor. Kommentarsfältet funkar. Eller, lite mer i det dolda, till anneli@prekliniskabyran.se. Snälla hjälp.
*Apotekarsocieteten är en från industri, apotek och vård fristående organisation - öppen för alla som är intresserade av läkemedel på ett eller annat sätt.
7 kommentarer:
Lälemedelsindustrin får ta en hel del kritik pga djurförsök, vinstmaximering och miljöförstöring, men jag vet inte om jag tycker att läkemedelsindustrin är värre än någon annan industri.
Det är också ganska lätt att kritisera läkemedelsindustrin genom att ställa den "lilla sjuka hjälplösa människan" mot "den stora mäktiga och giriga läkemedelsindustrin"...... Det blir effektfullt och det får också stor genomslagskraft.
Det kanske blir lite mer "direkta konsekvenser" för en enskild människa när läkemedelsindustrin gör fel jämfört med annan industri.
// Lennart
Glömde.........
Läkemedelsbranchen har gjort mycket bra saker också. Miljoner och åter miljoner människor har blivit botade, friska vaccinerade och fått ett gott liv. Så är det!
// Lennart
Mailar!
Här kommer det i stället:
Det finns absolut bra grejer men jag har sett alldeles för mycket miss- och felbruk och övertro av läkemedel att jag nog är extra negativ.
Plus djurförsöken som i många (alla?) fall är helt onödiga, korruptionen, falskspelet, mutorna och miljöförstörelsen som det fört med sig.
Det må vara miljoner som blivit bra av läkemedel men det är nog dessvärre minst lika många som blivit sjuka av läkemedel och dess biverkningar.
Näst efter hjärtsjukdomar, stroke och cancer så är det ju faktiskt fjärde största dödsorsaken i USA.
Och antalet människor som hamnar på sjukhus ö.h.t taget p.g.a. biverkningar är astronomiska.
Sånt kostar både i pengar och lidande.
Dessutom är många läkemedel helt onödiga och gjorda enbart för att det ska tjänas pengar.
ojoj, vilken svartvit syn... Jag förstår att du inte orkade ge dig in i diskussionen. Att det blev innebandy.
Men ja, hur fick läkemedel så dålig "image"... Okunskap. Samtidigt som folk verkar knapra Paracetamol och treo utan hämningar, och blir förvånade över att det kan ha negativa effekter på kroppen. Och foster.
Jag håller absolut med dig om den förändrade imagen, och visst är inte den här branschen förskonad från girighet och skumraskaffärer och allehanda konstigheter men jag har under snart 20 år bara träffat på hårt arbetande människor med patientens bästa för ögonen.
Läkemedels kostnader är ju oerhört lätta att mäta jämfört med vinsterna för den enskilda patienten och samhället. Att inte behöva operera, att kunna gå hem smärtlindrad tidigare från en operation, antalet förhindrade självmord med moderna antidepressiva, trombolys vid stroke, modern astmabehandling, allergier, infektionsbehandling, listan kan göras evighetslång...
Jag har funderat en del på vad den förändrade attityden beror på men inte kommit fram till något bra svar. Det råder ett allmänt "konspirationsklimat" i samhället idag med allt från kost och hälsa till andra områden. Företag och branscher granskas vilket är positivt och smutsigheter kommer fram, vilket jag tycker är väldigt bra. Öppenhet och långsiktigt arbete med trovärdighet måste och kommer att löna sig även i den här branschen.
Vi har fantastiska läkemedel idag, visst, en hel del tveksamma också, men det handlar också väldigt mycket om hur och till vem de används och där finns stor förbättringspotential.
Det blev ingen gästblogg just nu. Kände mig lite för tyngd av besked om min sjukdom. Men jag kommer igen. Och då ska jag absolut ta hänsyn till era bidrag :-)
Skicka en kommentar