söndag 6 mars 2016

Ovallat

Kvart i åtta kliver jag in i omklädningsrummet. Hör några kvinnor prata om att de har smort in sina rumpor inför dagens sadelnötande. Det har inte jag. Inga cykelbyxor eller mjukt sadelskydd har jag heller... Jag oroar mig lite för rumpskav. Det är dags för min allra första vasaloppsspinn.

Tre ledare turas om. De håller ett betydligt högre tempo än jag hade föreställt mig. Intervaller. Tunga backar. Som en vanlig 55 minuters klass men gånger fyra. Drygt. Extra drygt för att det är tungt före i vasaloppsspåren idag. På väggen sitter en banprofil med passertider från tidigare år. Vi fattar ganska tidigt att vi inte kommer att gå under fyra timmar.

Rumpan klarar sig fint. Och benen är ganska pigga hela vägen. Men mina fötter! Fy vilken smärta. Jag har väl anat tidigare att passformen på mina spinningskor (som jag har haft väldigt länge) kanske inte är den bästa. Jag brukar känna mig lite "inklämd" redan under normal-långa förhållanden. Men nu. Nu gör det rent brutalt jätteont. Jag funderar på om jag kan springa upp till omklädningsrummet och hämta mina löparskor, de som jag hade på mig till hallen. Men sedan kommer jag på att det lättar en hel del om jag knäpper upp kardborrebanden. Från Oxberg till Mora kör jag med helt uppknäppta skor. Det funkar. Det gör betydligt mindre ont.

Så här några timmar efteråt känns lår och vader mosiga. Skam vore det väl annars. Men rumpan mår bra. Trots att jag körde ovallat och odämpat. Och kul var det. Nästan hela tiden.

5 kommentarer:

Rund är också en form! sa...

Bra kämpat!!
Jag var rejält sugen på att köra mitt första vasalopps-spin, men upplägget med förkylning tidigare i veckan kändes sådär inför 4+ timmar... Tajming is everything.

Ingmarie Nilsson sa...

Vilket pass! Du är ju grym! men visst ömmar fötterna... jag har hiskeliga problem. Hjälper inte att jag liksom verkligen "trycker och drar". men jag brukar lossa skon från pedalen och "vifta" med den lite så lättar det. :-)

bureborn sa...

Snyggt!
Jag blev också rätt förvånad när jag första gången gick på det som hette marathon-spin. Trodde att det skulle vara lugnare och mer "distansigt" än ett vanligt spinpass. Men nej då, ledarna gav järnet samtliga fyra timmar. Och lika förvånad var jag över att jag inte dog på kuppen.

anneliten sa...

Rund, helt rätt beslut av dig. Det kommer fler Vasalopp. jag har suktat i många år och först nu blev det av.

Ingmarie, i mitt fall är problemet nog att skorna är för smala fram - blir värsta stasen när fötterna sväller lite under passet. Får unna mig ett par nya skor helt enkelt :-) I någon snygg färg ;-)

Bureborn, ja det var tur att jag inte tog med stickningen för det var verkligen inte ett pass man hade kunnat sticka på :-)





Ingmarie Nilsson sa...

Ofta är de ju tyvärr ganska smala. Och ffa hårda. Och tråkigt svarta eller vita. ;-)