söndag 22 januari 2017

Att påminna sig om varför

Jag noterar i gymmets spegel att mina överarmar ser lite fladdriga ut. Jag som hade börjat få lite snygg form på bicep och triceps. Innan den här ihärdiga (6 månader nu) skiten med axeln. Jag tänker att jag vill att axeln ska bli bra så att jag kan styrketräna för att...

"Men SKÄRP dig!" tänker jag sen. Det är inte utseendet min träning är till för! Möjligen som en bieffekt. Men inte syftet. Absolut inte syftet!

Jag tränar för att jag mår bra av det. Fysiskt och psykiskt. Visst. Jag kan springa med en ond axel. Visst jag kan köra spinning. Att jag vill tillbaka till styrketräning är för att jag behöver det också. För att orka med allt stillasittande datorknackande.

Tyvärr har axeln blivit sämre. Tyvärr har vare sig naprapatbehandlingar eller triggerpunktmassage löst mitt problem. Jag tror att det jag har är impingement. Kanske som ett resultat av en lätt felställning på grund av pacemakerns placering. Kanske av någon annan anledning. För impingement finns rehabövningar. Jodå naprapaten har föreslagit samma övningar - trots att han aldrig kallade åkomman vid namn, så jag tror jag är på rätt spår. Men man måste nog göra övningarna för att de ska ha effekt...

Nu j-vlar. Nu är det rehabövningar som gäller. Två gånger om dagen. Minst. För att jag vill kunna styrketräna (och ta på mig BHn utan att det gör ont). För att min kropp mår bra av träning. Inte för att få snyggare armar.

1 kommentar:

Ingmarie sa...

Skittrist men jag kan inte låta bli att skratta. ja man måste göra övningarna om de ska hjälpa. ;-) heja dig! KRAM