Idag två månader

Två månader av promenader. Två månader utan träning. Två månader av liv.

Tiden går fort. Tiden går långsamt.

Knäcke-hemligheter

Min lilla mamma har en hel låda hembakat knäcke med sig hem till mig. Mammas knäcke är världens godaste knäckebröd. Om det är nyttigt vet jag inte. Men jag har bestämt mig för att tro det. Jag ser att det är massor av sesamfrön i. Och mjöl förstås. Resten vet jag inte. Receptet är nog inte hemligt och jag kanske ska ta reda på det. Men mitt knäcke blir nog i alla fall inte lika gott som mammas tunt tunt kavlade.

Jag har ett par kartonger knäcke från Gateau också. Som jag också fått, men inte av mamma. En av dem är sesam. Också väldigt gott, men inte som mammas.

På Kvantums hylla väljer jag ofta Grännaknäcke av sorten "EU". Varför det knäcket bytte namn från GI till EU för ett tag sedan har jag undrat. GI kan man ju liksom förhålla sig till i matsammanhang. Men EU? På deras hemsida står det "Varför det heter EU-knäcke? Det är en hemlighet. Men det är eutroligt gott!"

Jag tar en promenad. Jag ser löpsedlar om att EU förbjuder GI och LCHF. Sensationslysten rubriksättare har varit i farten. Idag, i min mer seriösa morgontidning, läser jag att livsmedelsverket inte längre godkänner märkningar såsom "GI" och "LCHF" eftersom de inte är av EU listade begrepp. Hmm. Jag skulle förstå det bättre om det handlade om att "GI" och "LCHF" inte är tillräckligt definierade som begrepp för att kunna användas i märkning. Men för att de inte finns på en lista? Låter som om livsmedelsverket fegar och gömmer sig bakom "skurken" EU. (By the way så anser jag att GI är sunt och vetenskapligt prövat medan LCHF är ett enda stort experiment med människor som försökskaniner - men detta inlägg handlar ju om knäcke).

En tanke slår mig. Kanske är det på grund av EUs lista som Grännaknäckes GI-knäcke numera heter EU-knäcke? Jag anar en lite ironisk ton... Som jag gillar.

Tiden släpar sig fram

Jag pratade med hjärtsköterskan idag. "Du har tydligen bokat en tid för arbetsEKG på egen hand..." börjar hon. "Du-förstår-väl-att-du-absolut-inte-får-göra-det-där-arbetsEKGt-innan-vi-vet-säkert-att-inflammationen-är-borta-och-man-vet-aldrig-hur-lång-tid-det-tar-att-få-magnetröntgenundersökningen-gjord-och-man-vet-aldrig-hur-lång-tid-det-sedan-tar-att-få-svaret - minst-en-vecka-brukar-vi-räkna-med-och-du-förstår-väl-att-du-inte-får-gå-till-arbetstestet-innan-du-hört-från-oss..." Men andas kära du, tänker jag. Och inser att det är långt kvar. Långt kvar tills jag får träna mig svettig. Som tur är är vädret sådant att jag faktiskt kan gå mig svettig. Utan att för den skull definiera det som träning.

Transport-gå

Transport-gå går bra. Det går faktiskt enklare än att transport-löpa. I alla fall om man inte får gå så fort att man blir svettig. Och sådana är ju mina restriktioner. Så jag transport-går. Utan att behöva fundera över kläd-logistiken (med rätt kläder på rätt ställe), som ju är transport-löpningens utmaning. Min enda uppoffring är att de snyggare men mindre bekväma skorna får stanna hemma.

Till pendeltågsstationen i Stuvsta går jag. Sedan går jag från Centralen till restaurangen där jag ska äta lunch med min dotter. Hon som tillfälligtvis flyttat in till stan för att "vakta" semestertom lägenhet. Och passa på att bo centralt för ett tag.

På så sätt får jag plats med min dagliga promenad i ett annars ganska späckat schema av jobb blandat med nöje. Jag undrar hur jag hann träna. När jag fick träna. Nu har jag knappt tid att promenera.

Hippopotamus

Hippopotamus. Hippo. Flodhäst. Flodhästar har säkert massor av muskler. De är säkert inte alls lösa i hullet. Ändå är det en flodhäst jag tänker på när jag ser mig själv i spegeln i en provhytt mitt i sommar-rean. Rund kropp. Kanske kan man inte äta lika gott och lika mycket när man inte springer fyra pass i veckan? Kanske behöver man hålla igen lite på energiintaget när man inte styrketränar hårt och spinner intensivt?

Å andra sidan kan jag nu, redan efter knappt sju ofrivilligt träningslösa veckor, tydligt konstatera vad träningen gör för mig fysiskt. Att jag behöver den också för "utsidan". I alla fall om jag ska matcha de matvanor jag har. I alla fall om jag inte ska behöva byta till en ny garderob av större storlekar. Hmm. Tills jag kan träna igen får det nog bli lite ändring i energiintaget tror jag.

Nörderi av ett annat slag

En lördag på en stor grön gräsmatta strax utanför Nynäshamn. Det snackas träningsformer. Det snackas utrustning. Det snackas om att träna på att tävla. Vilka nördar de är de där hundmänniskorna tänker jag. Sedan kommer jag på det. Det är inte alls olikt snacket löparnördar emellan.

Riktigt duktig blir man nog bara om man har ett brinnande intresse. Vare sig det är löpning eller hundsport.

Min duktiga svägerska Anne-Li och hennes hund Biggles under ett av många moment. En pinne gnuggas i mattes händer. Sedan ska hunden hämta just den pinnen bland många andra. Snabbt, lätt och utan tvekan. Just det momentet verkar vara ett av de enklare.

Biggles och svägerskan kommer fyra i elitklassen i lydnad. Det är jättebra! Men det kunde ha gått ännu lite bättre. Biggles blir lite intresserad av några barn och tappar fokus för en sekund. Så nu blir det träning utanför dagis...

Övning i tålamod

"Jag får väl se det som en övning i tålamod" säger jag. "Bra att du tar det så" svarar Dr. Bengtsson. Men när jag knäpper bort samtalet rinner tårarna. Av frustration. Och lite av rädsla. Jag vill inte ha en inflammation puttrande mitt i mitt hjärtas elektriska motorväg. För det är där den sitter. Kvar.

Tålamod behöver jag gott om när jag nu får vänta på en ny magnetkameraundersökning. Troligen i början på augusti, när verksamheten går över från semesterfart till normalläge, tror Dr Bengtsson. Han är lite besviken han också. Den första undersökningen gjordes - precis som jag misstänkte, för snabbt inpå den första och tidigare än han hade begärt. Sannolikt fick jag en återbudstid. Sannolikt ville magnetkamerafolket jobba undan. Undrar vad det kostar? Inte bara i frustration från min sida, utan i skattepengar.