Hur smärta upplevs

Hyfsad träningsvärk har jag idag. Orsakad av body pump. Jag gillar känslan, i alla fall när den är så där lite lagom. Det är en positiv smärta. Ett slags träningskvitto. Fånigt kanske, men så känns det.

Egentligen är ju smärta kroppens sätt att säga "låt bli" eller "akta dig". Ett sätt att skydda mot skada och att signalera att nu är något fel. Smärta kopplas därmed starkt till oro och oron förstärker smärtan. Man brukar prata om smärtans psykiska komponent. Just när det gäller träningsvärk lär nog den psykiska komponenten vara rätt svag. Eller kanske till och med omvänd - vi vet att vi gjort något som är bra för kroppen. I alla fall på sikt.

Vad som orsakar värken i träningsvärken tycks ingen riktigt veta. Att det skulle vara små muskelfibrillbrott och en lätt inflammation tror vissa. Andra hävdar att muskelfibrerna inte alls skadas utan växer och förbereder sig för nytt hårt arbete och att smärtan snarare är en tryck-smärta. Svullna muskelfibrer pressar på tryckkänsliga nerver.



Meningarna tycks också gå isär om det är bra, neutralt eller dåligt att träna med träningsvärk. Jag tycker i alla fall att det känns bra att träna, förutsatt att jag inte gör exakt samma sak som gav värken och att smärtan inte är av "dagen efter maraton"-intensitet.

Idag trotsade jag träningsvärken med power yoga följt av motionärslige-Petras intervall-blandning. Yogan var skööön, trots att jag var grymt stel. Löpningen genomfördes med varierande känsla. Konstigt nog gick de korta och snabba intervallerna bra, medan de lite längre var mycket sega - kanske berodde det mer på skiftande underlag (kortisarna på plogad konstgräsplan, de längre på slirig cykelväg) än på pump-trötta muskler?