Att ladda för sin träning. Äta ordentliga mellanmål. Dricka tillräckligt. Viktig för att få ut så mycket som möjligt av varje träningspass. Jag förstår principen. Men att översätta det till vardagen... Idag hade jag spinning på schemat. Direkt efter jobbet och innan fredagsmiddag och fredagsmys. På väg till passet, med upprörd kollega i mobiltelefonen, inser jag att jag inte ätit något sedan lunchen - inte ens en frukt. Och att jag nog mest druckit kaffe hela dagen. Magen kurrar surt.
Häller snabbt i mig en halvliter vatten. Smiter tillbaka under gymmets spärr och köper ett äpple och en banan i cafeterian för 24 kronor! Snabbt in i spinningsalen. Tuggar i mig äpplet samtidigt som jag ställer in cykeln. Bananen hinner jag inte äta, för nu börjar passet.
Attans vad bra det gick idag! Kände mig urstark och oövervinnerlig. Öste på massor av motstånd. Gav järnet i intervallerna. På ett ynka äpple. Hur kan det vara så att det känns så annorlunda från gång till gång? Idag kändes det SÅ bra, trots urkassa förberedelser. Var det månne den sura kollegan som triggade mig?
Hursomhelst. Jag ska bli mycket bättre på mellanmål. Kan ju inte förlita mig på att kollegorna ska vara sura inför varje pass...
Hög cortisolhalt?
SvaraRaderaDu var inställd på spinning och allt annat var snudd på oväsentligt, där har du min teori om varför det gick så bra. Kanske fanns det också ett visst mått av adrenalin inblandat. Ha en bra helg!
SvaraRaderaIngmarie, underligt - igår skrev jag en populärvetenskaplig text till vår årsredovisning där jag använde ordet kortisol flera gånger - kanske var det det...
SvaraRaderaErik, ja i mitt undermedvetna var jag väl det - inställd på spinning alltså...