Intervaller upplysta av stearinljus

Visst, jag har sprungit marshallupplyst backe på tävling. Midnattsloppets brantaste backe, upp mot Sofia kyrka, tänker jag på. Någon gång har det väl tänts ett och annat ljus till stretchen på något gruppträningspass. Idag sprang jag intervaller på en bana kantad av stearinljus. En ny upplevelse.

Jag sprang i vatten. Torsdagar är hopp- och lekfria motionssimningsdagar i min simhall. Jag har aldrig varit där förut. Mysigt värre var det. Förutom de levande ljusen spelades rofylld musik. Det senare var inte helt optimalt som intervall-pep...

För intervaller var planen: 14 gånger 2 minuter med 30 sekunders joggvila hade Ingmarie föreslagit. Nu när jag inte får springa med fast mark under fötterna. Det var tredje gången någonsin jag hade flytbälte på mig och de båda tidigare gångerna har det handlat om distans. Eller distans förresten, man kommer ju inte särskilt långt. Tvekade lite runt om intervallerna skulle göras med korta snabba steg eller långa kraftfulla. Båda varianterna kändes rejält jobbiga. Jag växlade lite och tänkte att tekniken kommer nog så småningom. Armarna kändes mest ivägen. Jag blev i alla fall rejält mör, så någon liten effekt bör jag ha åstadkommit.

My gear - Lånad wet west och egen baddräckt. Min blåa neutrala simbaddräckt är som bortblåst. Misstänker tonåring modell äldre, men har inga bevis. Än så länge känner jag mig inte helt bekväm i västen - man kommer ju ingenstans liksom, och simmarna tittar konstigt.

Väl hemma åt jag hemlagad middag utan att röra ett finger själv. Tonåring modell yngre hade lagat pasta gremolata med parmaskinka. Ny smakupplevelse då persiljan hade ersatts av mynta (ja, det skulle ju vara stora blad). Gott var det hur som helst. Extra gott i skenet av stearinljus.