Gränsen mellan frisk och sjuk

Jag har lite ont i halsen. Men bara liiite. I övrigt pigg och fräsch. Hur ska jag då göra med träningen? Det sägs att man inte ska träna alls om halsen är inblandad, medan lite snuva är ofarligt. Hjärtmuskelinflammation (myocardit) påstås det halsonda kunna övergå i. Eller så är det halsonda ett symptom på en redan pågående hjärtmuskelinflammation. Men hur stor är den risken egentligen?

Hittade i alla fall en lång artikel med massor av information om infektioner och träning. Den ger några bra-att-ha-tumregler. Aldrig träna om du har feber. Visste jag nog. Snuva utan halsont är mindre riskfyllt ("snällare" typer av virus) än halsont i sig, med eller utan andra symtom. Ja, jag sa ju det! Förklaringen är att halsont kan, om man har otur, orsakas av virus eller bakterier av sådan sort som kan ge myocardit. Och att träna med en inflammerad hjärtmuskel är givetvis inte bra. Rentav farligt. Kan leda till plötslig död. Och jag som körde spinning med tendenser till halsont igår...

Några andra tumregler: träna inte om vilopulsen stigit mer än 10 bpm. Om halsen är inblandad vänta 2-3 dagar för att se om hjärtsymtom, typ rytmrubbningar eller ont i bröstet kommer (vilket det förstås nästan aldrig gör, men bättre safe than sorry). 1-3 dagar är en klok regel för alla infektioner, för att låta immunförsvaret kicka in ordentligt.

En helt annan gräns mellan friskt och sjukt som jag återigen funderat på de senaste dagarna är gränsen mellan frisk och sund träning och sjuklig tvångsmässig dito. Allt ligger i varför man tränar tror jag. Och huruvida det är ångestskapande eller inte att låta bli. Jag har snuddat vid ämnet förut men inte orkat ta mig an det fullt ut. Återkommer nog...