En månad kvar till Stockholm marathon. Idag kom startbeviset. K177, det är jag det. Startnummer efter förra årets placering.
Efter förra maran frågade min svärmor hur det hade gått. "Jag kom 177:a av damerna" svarade jag - lite lätt stolt. "Ja, ja, man får ju tänka på att du börjar bli lite äldre" replikerade svärmor...
Haha, allt är ju relativt... Men på mig imponerar du verkligen! Och tack för trevligt sällskap igår; hoppas vi kan göra om det snart!
SvaraRaderaDå kankse vi startar i samma grupp? Jag har K117 (efter förra årets placerng) och startar i C :)
SvaraRaderaDet där var bara ren avundsjuka!
SvaraRaderaSofie, relativitet är vad det handlar om. Jag tror min svärmor inte vet hur många som springer. Kanske trodde hon jag kom 177:a av 200 startande eller nå´t.
SvaraRaderaAndréa, jo vi är nog i samma startgrupp. Kanske ses vi!
Ingmarie, nä jag tror inte det - hon brukar vara stöttande. Jag tror bara inte hon fattar hur många duktiga löpare som springer ;-)
Haha.. Ja alla uppfattar vi saker olika - utifrån vad vi vet innan.. 177:aa - jisses vad bra! Själv skulle jag vara grymt nöjd om jag tog mig runt och överlevde..
SvaraRaderaTrevlig helg!
Haha! Svärmödrar...
SvaraRadera177:e plats är ju svinbra!
Pernilla, du skulle överleva. Men du behöver nog träna något år med fokus på maran. I princip alla grejar det, bara motivationen och träningsviljan finns.
SvaraRaderaBureborn, min svärmor är som sagt stöttande i det mesta, men just marathon tror jag inte hon förstår.