Sniglar fram låååångsamt genom kvarteren. Skogen känns för tung så här dan före dan före dan. Människor jag möter tänker "men guud så långsam hon är". Eller jag tror i alla fall att de tänker så... Vad de än tänker så spelar det ingen roll. Min löpning är min.
Jag har en "Stockholm marathon finisher"-tröja på mig. Jag har sprungit förr. Jag har tagit mig i mål varje gång. Ändå är jag ovanligt nervös i år. Formen är god - det är inte det. Men omständigheter kan stoppa mig. Omständigheter som min lätt ömmande hälsena. Men varför ta ut eventuella misslyckaden i förskott? Det är liksom inte riktigt likt mig. Från och med nu ska jag bara tänka positiva tankar om ett kraftprov jag tränat för genom en lång, kall och isig vinter.
Du behöver inte vara nervös, det kommer att gå så bra. Du kommer att dansa upp för Västerbron och rocka hela vägen i mål. Lycka till!! Och glöm allt du läste på min blogg :)
SvaraRaderaEtt visst mått av nervositet är alltid bra. Och ännu bättre är du. Go for it!
SvaraRaderaSlappna av bara, det kommer gå jättebra. Hoppas jag får träffa dig innan start så ska du få den där sparken också ;).
SvaraRaderaSer förresten ut som mitt önskemål om väderlek kan slå in. Kolla min vädertjänst nu på morgonen och den visar 16 grader och växlande molnighet. :)) Det kan inte bli annat än bra detta! Stort lycka till ifall jag skulle missa dig innan start!