Pain de surdeg

Gammal surdeg. Problem som aldrig blir lösta. Uppdrag som aldrig blir slutförda. Det är vad surdeg betyder för mig.

Tänkte att jag skulle ändra på det och satte en färsk och alldeles äkta surdeg. Rågmjöl och vatten. Lite omrörning ibland. Och lite matning.

Igår var den färdig att användas. Min första surdeg. Och jag var ivrig. Efter att ha sett och hört Eldkvarn spela på söder kunde jag inte låta bli att sätta en "övernatten grund" - trots att timme var sen. Att bakas på lördag morgon.

Surdegsäventyret har lett mig in i en ny blogg-sfär - bakningens. Mitt första försök får bli brödbloggaren och bakbokförfattaren Martins Midsommarlimpa med lite råg. Nu hade jag ingen rågsikt. Så det fick bli dinkelsikt. Sådan har jag alltid varit när jag bakar - lite "man tager vad man haver"-attityd. För baka kan jag. Men med surdegen känns det lite mer osäkert. Jag har inte utvecklat fingertoppskänslan ännu.

Degen ska inte arbetas i maskin - den ska dras och vikas. Degen är sanslöst lös. Mina fingertoppar vill blanda i mycket mer mjöl, men jag hejdar mig. Brödet flyter ut över plåten. Isbitar i ugnen för att få skorpa. Nytt sätt att baka. Spännande.

Voilà! Pain de surdeg - supergott. Lite platt kanske, men luftigt inuti och knaprigt utanpå.

Goda frukostmackor kompletterade med hallonsmoothie och te.

Om surdegsbröd är bra uppladdning inför kvällens snabbdistans - det vid midnatt (nåja 22.00 går starten) på söder, det återstår att se.