Långa backen

På besök i barndomshemmet och barndomsskogarna. Backpass står på programmet. Funderar lite på var jag hittar lämplig backe. Hagalundsvägen tänker jag. En sådan där skogsväg med grässträng i mitten - ett underlag jag gillar. Inte grässträngen, men hjulspåren. Tyvärr visar sig hjulspåren just i den backe jag tänkt mig vara fyllda med grovt makadam. Troligen för att vägen ska hålla för tunga skogsmaskiner. Avverkning på gång. Makadam är säkert bra för monsterdäck, men inte optimalt att springa på. Klar vrickningsrisk.

Bakvägen till Hinnäs då? Samma typ av skogsväg. I mitt minne finns en lång seg backe. I verkligheten är backen visserligen lång och seg, men mitt i finns ett långt plant segment.

Det får bli "långa backen" på vägen mot grannbyn. Asfalt får duga. Åtta varv gör jag. Kortare, men lite brantare, än min långa backe hemma. Benen lika tunga som under torsdagens intervallpass.

Jag springer hem genom skogen och förhandlar med mig själv. Ska jag ta de tunga benen som ursäkt för att skippa de tio korta backarna som också ingår i Tränare Nilssons plan? Kanske kan jag skylla på att lilla mamma väntar med maten? Nästan hemma bestämmer jag mig. Jag kör kortisarna uppför en brant, hundra meter lång backe. Höga knän i början, frånskjut på slutet. Styrketräning för löparben.

Efter duschen sätter jag mig vid dukat bord och äter mammas goda mat med hemodlade grönsaker. Åtta varv uppför långa backen i kroppen. Det kändes tungt då. Det känns bra nu.