Hittar novembernumret av Runner´s world i min brevlåda. Det har hänt förr att jag fått något enstaka gratisnummer då och då, i samband med någon större tävling. Tänker att detta nummer på något sätt hör ihop med Lidingöloppet.
Men icke. Innanför plasten finns en räkning. 49 kronor ska jag betala. För något jag inte har beställt. I alla fall inte medvetet. Funderar lite på om jag råkat kryssat i någon ruta någonstans någongång. Inte som jag minns i alla fall.
Visst händer det att jag köper något lösnummer ibland (typ bloggjoggarnumret, eller när Ingmarie eller Sofie skriver), men prenumererat har jag inte gjort på flera år. Tidningarna har en tendens att hamna längst ner i tidningskorgen, helt eller delvis olästa. De intresserar mig uppenbarligen inte tillräckligt.
Så vad är det som gör RW ointressant? Jag gillar ju löpning. Och jag lägger mycket tid på att läsa löparbloggar. Det är lite svårt att peka exakt på vad som gör RW trist i mina ögon, men känslan jag associerar till är "präktig". Många av inslagen i RW är vad min mor skulle kalla "klämkäcka". Jag får knottror av ytliga råd av typen "höj motivationen - skaffa en träningskompis". Ful layout är det också. Och rätt mycket upprepning av samma teman. Det senare är nog rätt svårt att göra något åt - det finns väl bara så mycket att skriva om, när man skriver om löpning.
Ingmarie och jag har spånat en del om hur en roligare löpartidning skulle kunna se ut. Jag sneglar lite på "Aktiv träning" - den ser mer spännande ut i mina ögon, men är väldigt tydligt inriktad mot killar. Det är å andra sidan en av sakerna jag gillar med RW - att den är hyfsat könsneutral.
Nu ska gnällkärringen läsa tidningen och se om jag ändrar uppfattning. Sämre än så är jag inte. Och i morgon är det jag som ringer kundtjänst och reder ut begreppen beställt/icke-beställt.
Jag håller med dig om mycket av det du skriver men tycker ändå tidningen ryckt upp sig senaste året (faktiskt samtidigt som Herr Åkesson, f d Runheim blev chefredaktör). Mindre upprepning och bra intervjuer med svenska riktiga löpare, en del av dem får också komma på omslaget som variation till de photoshoppade tjejerna som brukar pryda omslaget...
SvaraRaderaFörresten så kan det hända att en bloggare nära dig har ett läsarbidrag i nästa nummer...kanske...eventuellt...om de beslutar sig för att ta in det...
SvaraRaderaStaffan, när bloggare skriver i RW, då köper jag! Och jag ska ge novembernumret en chans.
SvaraRaderaJag har varit prenumerant lite från och till men tröttnar alltid till slut. Det är som du säger en ful och tråkig layout (har inte utvecklats sedan jag började läsa tidningen för över 10 år sedan), men framför allt så tycker jag att de har väldigt lite nytt att komma med.
SvaraRaderaTjolahopp da, är ny prenumerant sen i somras och håller med till viss del. Tidningen är lite ojämn mellan de olika månaderna tycker jag, men på det stora hela ok. Är och andra sidan rätt ny så jag äter det mesta typ =P Tidningen Aktiv Träning ska jag titta efter i butiken tack för tipset.
SvaraRaderaPeace Love och Löparskor!
Runners World är precis som tidningen Fitness bara en upprepning av sig själv. Hur ofta läser jag något som verkligen fångar mitt intresse i den? Typ sällan. Ibland kan C.R vara lite uppstudsig i sin ledare och sådant gillar tyvärr jag. En tidning ska för mig vara UNDERHÅLLNING, en chans att fly vardagens pekpinnar och pretton.
SvaraRaderaJag vill sjunka ner i en skön fotölj med en kopp gott kaffe och bara låta mig uppslukas...
Milla, vi skulle kunna ge dem lite goda råd, eller hur?
SvaraRaderaJesper, troligen kommer du känna igen mönstret efter ett tag. Måste dock erkänna att vissa artiklar är sparade. Till exempel ett core-program och en artikel om mental laddning inför maraton.
Katarina, uppstudsigt är kul! Minns en av Åkessons (som han tycks heta igen) ledare som skapade vågor i bloggvärlden.
Jag köpte mitt första ex av RW förra veckan när jag skulle åka tunnelbana. Helt OK tyckte jag, men mer än enstaka nummer blir det inte. Då blir man ju inte så less heller.
SvaraRadera