Utgångsläget

Effekten av träning. Jag gillar att mäta. Särskilt framsteg. Vad passar bättre så här i uppstartsveckan av maratonträningen än ett litet pre-test. Ett utgångsvärde att jämföra med om ett par-tre månader. Och sedan en gång till om ytterligare några veckor.

När man ska jämföra gäller det att eliminera yttre faktorer så långt det är möjligt. Jag vågar inte chansa på att underlag och väder är samma i februari som idag. Och i april är jag ganska säker på att det ser annorlunda ut. Alltså tar jag till löpbandet. Det tredje från fönstret i personalgymmet klockan halv fyra en fredag. Om det gick skulle jag förboka just det bandet.

Ska jag redan nu planera in torsdags-träffar med väninnan jag drack margaritas med igår? Eller är det att gå lite långt kanske?

Upp på bandet hoppar jag. Tio minuters uppvärmning, tjugo minuters tröskelpass, och tio minuters nedvarvning. Jag siktar på ett sju hjärtslag brett pulsintervall som omfamnar min mjölksyratröskel. Jag ser till att jag håller mig där med hjälp av hastighetsknapparna och stenhård koll på pulsklockan. Mätvärdet är hur långt jag kommer på tjugo minuter.

Jag gjorde något liknande förra året. Nyfiken vill jag jämföra. MEN. Förra året var uppläget tydligen annorlunda - hur lång tid det tog att springa två gånger tre kilometer i tröskeltempo. Förutsättningarna egentligen inte jämförbara. Jag vill ändå göra tolkningen att jag är i lite lite bättre utgångsform i år. Torsdagskvällens margaritas till trots.