Några dagar utan

Skaderisken. Det är den som håller mig borta från löpningen i ett par dagar. Min löparguru (Ingmarie förstås - vem annars) råder till försiktighet. Att låta reströtthet och jetlag ebba ut. Jag alternativtränar. Body pump-alternativet får det bli.

På vägen till gymmet tycker jag mig se reflexvästklädda löpare överallt. Är det en hägring? Längtan sprider sig i kroppen. Längtan efter att djupandas frisk luft. Längtan efter ljudet av löparfötter. Mina löparfötter.

Jag läser i Fass om mina gula piller. De jag fick mot magsjuka av den indiska doktorn. Två kraftiga antibiotika i en och samma tablett. Varav den ena tycks passa särskilt dåligt med alkohol. Antabuslikande effekter. Avhållsamhet i minst tre dagar efter avslutad behandling är rekommendationen. Betydligt kortare än de tre till fyra veckor som uttorkade och magsjuka västerländska mötesdeltagare målade upp. Mitt i den helt alkoholfria Gujarat-provinsen uppkom en myt. Ingen sprit på länge är en skräckbild för många.

Tre dagar är ju ingenting. En månad hade varit lite trist. Det erkänner jag. Men ibland är det nog bra att prova ganska många dagar utan, bara för att bekräfta för sig själv att man faktiskt inte måste. Kanske gäller det träning också?