Hon tycks läsa min blogg då och då, tränare Nilsson. Förra söndagen råkade jag bekänna att jag blir lite långpass-uttråkad ibland. Särskilt nu när underlaget gjort vägvalsmöjligheterna begränsade.
Vips så fanns där lite variation inplanerad både i gårdagens och nästa söndags milsamlare.
Vad kan då en tränare hitta på att liva upp ett långpass med? Jo lite fartökning så där mitt i. I utbyte mot några kilometer kortare totalsträcka.
Jag har lite svårt att lungt lunka i väntan på något jobbigt. Vill liksom komma igång. Så efter uppvärmning och trettio minuter i tröskeltempo hade jag halva två-milaren kvar. Tio kilometer är den längsta nedjogg jag någonsin gjort faktiskt. Men jag vågar inte ens andas om att jag kanske hann bli lite uttråkad... För vem vet vad hon då hittar på, den där Nilsson.
Ett tips: sällskap är bra mot långpass-leda.
vilken kul coach du har, min vet inte ens att jag har en hemsida... tror jag :o)
SvaraRaderaDet är bara att gratulera dig till en sådan tränare. Mina minnen av tränare är förvisson drygt 25 år gamla, men inte var de några större stjärnor på att överraska och motivera.
SvaraRaderaJona och Erik - hon är BÄST, min tränare!
SvaraRadera