Underlaget varierar. Jag försöker ändra rundorna lite, men antalet vägval är begränsat när skogsvägar och stigar är snötäckta. Roligare är det förstås med sällskap. Idag var jag ensam. Och lite uttråkad. Lite trött på underlaget. En blandning av is och isfritt. Det isfria täckt av tjocka lager löst grus.
En något isig sträcka. Jag längtar till efter isen smält. Jag längtar till efter gruset är bortsopat
8 kommentarer:
Snart snart är isen borta! Och rutiner är fint. speciellt långpassrutinen!
Har ni fortfarande så mycket is och snöblask kvar. Kom ner till Skåne istället. Vi har i alla fall barmark även om regent och vinden arbetar mot oss.
Jag längtar med...Och du måste inte springa långpass på söndagar. :-)Fredag går t.ex lika bra!
Härligt Anneliten att du kämpar på trots ensamhet och underlag. Inte många veckor kvar tills gruset är borta nu och sommartiden är här =)
Peace Love och Löparskor!
Det är faktiskt sant! Långpasset kör man alltid på söndagen vilket gör att det många gånger kan bli lite tråkigt. Man kanske skulle flytta omkring det lite under vecka och se resultatet av det.
I övrigt är det verkligen inte långt kvar till våren nu Kan inte den där kung Bore ta och ge upp nu...
Jag beundrar er som skapar er tid för långpass varje helg, trots 3 maror i CV't nu så har långpassen aldrig blivit det där favoritpasset hos mig på det sätt som det verkar vara för många andra. Ibland kan jag uppskatta dem men ofta har de en tendens att både stressa och faktiskt också tråka ut mig.
Därför känns mitt val att avstå maran i år faktiskt helt rätt även om jag vet att jag kommer ångra mig när det närmar sig.
Tiden får utvisa om jag göra marathon-comeback men åtminstone någon gång till hoppas jag på!
Andréa, jo rutinen gör det enklare att "bara göra" som är ett av Ingmaries råd när motivationen tryter.
Anna, just nu känns det inte som samma länd när jag läser sydsvenska löparbloggar. Snöblask är det inte - det är rå-is, med vatten på. Värsta sorten.
Ingmarie, lite svårt att få in långpass en arbetsdag tycker jag nog...
Jesper, alltid så positiv!
John, bästa underhållningen är en träningskompis. Näst bäst musik eller ljudbok. Varierande vägval kan vara bra. Eller vackert väder. Inget av de två sistnämnda föll in i söndags - därav tristessen.
Staffan, när starten går kommer du att vara avundsjuk (det skulle jag vara) - men det kanske det kan vara värt? Ibland stämmer inte livet med långpassregelbundenhet helt enkelt.
Vinter som är så bra och trevligt! ;-)
Skicka en kommentar