Två luftballonger passerar. De är på ganska hög höjd. De ser mig, det vet jag. Minns från min egen fantastiska ballongfärd att man ser väldigt bra. Men några kommentarer om mina krigare hör jag inte. För det är avståndet för stort.
Med fåglarnas kvitter i öronen och ljum kvällsluft att yoga-andas går jag in i mig själv. I mitt eget väsen.
Mitt i en plog. "Mamma du ser inte klok ut" fnittrar en av tonårsdöttrarna. "Vad gör du för något - behöver du hjälp?" utbrister hennes pojkvän. Tonårsväsen. Förtrollningen är bruten. Jag rullar ihop yoga-mattan och går in.
men det ser härligt ut iaf - yoga utomhus. för mig som inte har någon trädgård ska jag försöka leta upp en offentlig undanskymd plats, och hoppas på att ingen får för sig att komma fram och undra vad jag håller på med.
SvaraRaderaKan du inte hitta något ställe där du inte blir störd? Känns som ett utsatt läge där i trädgården... ;)
SvaraRaderaHaha! de kan verkligen vara brutala, barnen.
SvaraRaderaSjälv håller jag till på mattan framför tv:n med mina övningar, när sambon är borta och dottern somnat. Men när jag läser ditt inlägg inser jag att det naturligvis är ute man ska vara. Syreboost. Kanske kan man gömma sig bakom uthuset?
Haha, underbara kommentarer! Klart du ska bjuda på det där!
SvaraRaderaHmmm - utmana dem. Tonåringarna att haka på!
SvaraRaderaTräningsglädje, yoga utomhus ÄR underbart!
SvaraRaderaDaniel, funderar. Kanske i någon glänta i min skog+ Det låter väl härligt?
Bureborn, om jag skulle vänta till tomåringarna somnar - ja då skulle solen hinna gå ner trots att vi närmar oss midnattssolen tid.
Petra, pojkvännen var inte sarkastisk utan undrade verkligen om han kunde hjälpa mig - gulligt.
Mia, bra idé!