Kropp och mat

En av fördelarna med att vara snart 46 är att kroppens utseende inte spelar lika stor roll för mig längre. Jag har nojat tillräckligt i min dar och anser mig numera ha ett avslappnat förhållande till mat och kropp. Eller?

Sommarvärmen är här och jag rotar fram min bikini. Inte ens en gnutta stretch kvar i det tyget.

Vips befinner jag mig i en provhytt med ett otal varianter av baddräkter där midjan är bar. Och lika vips är kroppsnojan tillbaka. Löst hull både här och där, trots idogt tränande. Försöker tänka att det inte spelar någon roll. Hälsovådligt mycket är det definitivt inte. Men jag vill faktiskt inte att det ska bli mer. En av nackdelarna med att vara snart 46 är att kroppen tycks bli gradvis duktigare på att lägga på sig reserver. Reserver som jag högst sannolikt inte behöver.

En orange bikini blev det i alla fall. Jag kände mig ganska fin i den. För att vara nästan 46.

Jag läser återigen Martin Ingvars utmärkta bok "Hjärnkoll på vikten". Den handlar om att låta bli att kortsluta de fysiologiska reglersystem vi har tillgång till, och istället låta kropp och hjärna jobba för en sund kropp. Jag förstår budskapet. Träningen är en central del, och den behärskar jag ju redan. Men det räcker inte med enbart fysisk aktivitet. Stress måste hanteras. Ordentlig sömn behövs. Och så var det det där med maten. Största boven är snabba kolhydrater. Och de kickar sockret ger oss via hjärnans belöningssystem. Systemen är anpassade för överlevnad i en helt annan tid än vår. Men om vi är lite smarta jobbar vi med istället för emot.