Lördag förmiddag landar jag på Arlanda. Med ett antal timmars tidsskillnad i kroppen och säkert rätt lite sömn på planet. Jag tänker att jag får ta det lite lugnt på Midnattsloppet samma kväll.
"Stopp" säger tränare Nilsson. "Du vet väl att skaderisken är mångdubblad i en sådan situation". Hon tycker att jag ska avstå. Hon är väldigt bestämd.
Min hjärna säger att hon har rätt. Mitt löparhjärta lider. Det var med Midnattsloppet min löpning började. Lördagens lopp skulle ha blivit mitt tolfte.
Trist, men coachen har rätt, som vanligt. ;)
SvaraRaderaAttans också. Dålig timing. (Även om jag tyckte det gick rätt så bra att springa maran efter SanFran besök). Kanske något annat millopp som går att planera in i stället?
SvaraRaderaDet är trist att bryta traditioner, men det är nog vettigt ändå. Fast ibland suger det att vara vettig...
SvaraRaderaÄsch vad trist! Vissa lopp betyder verkligen lite extra. Jag har lite samma kärlek till tjejmilen (första gången jag sprang en mil) som jag ju missar iår...men det är inte värt att bli skadad!
SvaraRaderaVad surt, men du har ju viss vana av att missa Midnattsloppet. ;-).
SvaraRaderaIngmarie har säkert rätt...men livet vore skittrist om man aldrig tog några risker.
SvaraRaderaMadde, jo, jag vet ju att hon har det. Hon litar inte riktigt på att jag tar det lugnt med nummerlapp på...
SvaraRaderaSofie, Hälsoloppet i Huddinge blir det nog. Inte riktigt samma stämning dock...
Sara, jag har brutit sviten en gång förut - för ett bröllop.
Lisa, det kommer att kännas tungt vid 22-tiden på lördag, men det går över.
Erik, bröllop är roligare än jet lag.
Fisken, trodde fler blog-läsare skulle peppa mig att springa så att jag kunde trotsa Ingmarie :-) Nu kanske jag kan tänka om? Jag vill ju inte vara en fegis...