Jag tror alla par har sina teman för bråk. Vi har i alla fall ett par huvudämnen, varav det ena är maten.
I min rosaskimrande dröm sitter vi ner tillsammans allihop och äter god och näringsriktig mat och pratar om vad vi gjort under dagen. Alla äter med god aptit. Ibland är verkligheten som i drömmen, men långtifrån alltid.
I många år har vi veckoplanerat och veckohandlat. Handla varje dag skulle vi inte hinna med. Jag gör nästan alltid veckomenyerna. Jag tycker det ska vara variation. Jag vill att det ska vara nyttigt och att vi ska prova lite nya rätter ibland. Jag sammanställer klippböcker över recept på mat som gick hyfsat hem hos majoriteten. Jag prenumererar på Allt om mat. Döttrarna har var sin dag då de ska välja maträtt och laga maten.
Det låter ju bra... Så vad är problemet? Synen på vad som är bra mat, vad som är gott och vad som är variation är i kraftig osynk hos oss. Speciellt vad som är gott. "Spelar det någon roll om maten är nyttig när tjejerna ändå inte äter den?" är makens syn. Bättre mindre nyttig mat som äts upp liksom. Det är här jag blir så frustrerad. Och arg. Jag försöker göra något bra. Men det lyckas inte. Ändå vill jag inte sluta försöka. Ändå vill jag inte lämna över ansvaret. Då kan det ju hända att jag får äta saker jag inte vill ha. Mest kräsen är nog jag...
Ett tema för bråk. Som kom upp också denna lördag. Jag lämnar planeringsblocket och springer ett tröskelpass i regnet.
Jag blir så glad när jag läser om Orka-Mera-Annas indoktrinerade barn. De som vill ha riktig mat. Min doktrin om nyttig mat har inte fastnat lika hårt. Trots ihärdighet sedan småbarnsåren. Jag är glad att någon lyckas.
Haha, det här är nog den enda biten jag tycker jag lyckats med i min barnuppfostran:) Att få dem att städa eller hjälpa till är däremot helt omöjligt.
SvaraRaderaJag har aldrig lagat dubbla måltider men är det något som de absolut inte tycker om har jag kompletterat upp det med något annat (nyttigt) som de gillar. Min minsta älskar ägg och oliver och det är många måltider som har blivit mycket av just det...
Men det är roligt när man ibland råkat laga en lite beige maträtt och de i kör utbrister att vi måste ha färg på tallriken! Det är bara till att plocka fram tomaterna och pimpa upp det lite!
Livet är olika. Vi skulle önska att Freja i n t e åt allt hon ser.
SvaraRaderaTänk att just den mat du tycker om är så himla nyttig på alla sätt och vis...
SvaraRaderaAnna, innerst inne tror jag att mina får med sig något också. Särskilt nu när de själva lagar mat från grunden. Självförtroendet växer när de ser att de kan göra god (och nyttig) mat.
SvaraRaderaErik, hi hi Freja är en riktig Labrador!
Patric, ja visst är det underligt :-) Men så är jag ju inte uppvuxen på saft till frukost...